Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mangd ostron, som floden lemnat vid foten
af densamma. Hungern började att kännas, och
hon kunde icke låta blifva att upplocka några.
H on kom i detsamma ihog sin far, att äfven han
ingenting förtärt på länge. Derföre hopsamlade
hon snart en hel hop i sitt förkläde och skyndade
så, med en viss känsla af matmoderlig glädje, upp-
för berget. N är hon hunnit till höjden, der hon
lemnat sin far, stannade hon hastigt, då hon såg
honom, knäböjande på sanden, sträcka sina dar-
x-ande händer mot himlen, medan stora tårar ned-
rullade från de liflösa ögonen.
Helenas hjerta sade henne väl, för hvem han
bad, och hon nedlade hastigt det hon bar, för
att, rörd af samma höga känsla, äfven upplyf-
ta sitt hjerta till Honom, som nedblickade från
den klara himmelen och visserligen icke försmåd-
de hennes bön. Men i detsamma genomflög den
tanken hennes själ, att hon endast förlängde sin
fars ångest, och hon sprang hastigt upp, och flög
fram till honom. Han tryckte henne häftigt in-
till sig och lutade sitt hufvud emot hennes axel,
utan att dock säga ett ord. Men hon såg på hans
ansigte, som han lyftade mot höjden och på darr-
ningen af hans läppar, att han tackade Gud för
det han nu återfått sin dotter.
Helena steg snart upp, bröt ett stort blad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
