Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n en buske, och, då hon i detsamma varseblef ett
h citronträd icke långt derifrån, sprang dit med utom-
a. ordentlig glädje, för att med dess frukt krydda
lii den måltid hon nu, på bladet, framsatte för sin far.
|e Sedan båda slutat den enkla måltiden, sade
*
|e fadren: ”du behöfver nu hvila, min dotter! men
p_ -vi hafva intet tak att luta vårt hufvud till. Kom,
m och lägg ditt hufvud här på min arm. Du får nu
IO
- icke mera gå bort ifrån mig!”
Helena sade, att hon först ville utbreda de
våta kläderna på klippan för att torka dem, och
gedan ville hon hvila bredvid sin far.
m Det led emot aftonen. Floden börjades åter,
"r och skummande stego vågorna allt högre emot
klippan. Några häftiga vindkast bebådade att blå-
’
m sten skulle bryta sig och att natten skulle blifva
j lugn. Slutligen nalkades solen allt djupare emot
on horizonten, en glödande purpur flammade upp öf-
jn ver vestra himlaranden och speglade sig i hafvet,
jg der dess återsken bröt sig på spetsen af hvarje
våg. Sångfåglarna i de höga träden fördubblade
j sina driller och tycktes liksom känna att de nu
n’ borde taga afsked af dagen. Helena satt vid sin
( fars sida vid foten af ett stort träd, och hennes
bekymmerfulla hjerta kände sig lättadt vid åsynen
af den oändliga prakt, hvarmed verldensljus fira-
de sin nedgång. ”H an, som är så allsmäktig, att
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:17:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ojungfrun/0031.html
