Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar mitt klagande bröst andas? Förlorar sig min
blick i himlens omätliga hvalf, liksom mina suckar
bortföras af vinden och dö, uppsugna af vågor-
nas sorl derute på deras ändlösa bana?”
”Nej! Jag vet, att kärleken är starkare än
döden, att din kärlek, o min fader, icke förgäter
mig, der du nu lefver i en verld, hvarest full-
komligare varelser än jag omgifva dig. Jag tror
att ditt förklarade öga ser mig ännu, att du nu
läser i min själ och känner mitt hjertas känsla.”
”För mig, der jag ännu vandrar ensam här
i dalen, är ditt minne en beständig följeslagare,
ty öfverallt, hvarthellst jag kastar mitt öga, mö-
ter jag hogkomster af Dig. De förflutna dagar,
då din vishet ledde min själ, äro försvunna, men
dina ord qvarstå i mitt sinne, liksom höga stjer-
nor på en nattlig himmel.”
”Jag är lik natten, som dyster och tigande
skrider fram öfver jorden, med daggens tårar i
sitt mörka öga, ty jag vandrar, tigande och i
tårar omkring den trakt jag ensam bebor. Men
liksom nattens bleka måne, i rena silfverstrålars
skrud, stiger upp ur oceanen, och skimrar öfver
de daggfulla lundarna och speglar sig i sjön: så
uppgår, under de mörka stunderna af min sorg,
ditt minne, o fader, i min själ, och saknadens tå-
rar fylla mitt öga, och i mitt hjertas djup speglar
sig din bild.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
