Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. »En gång, när slutat är allt ve...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
efter något — utan att veta vad. Medan jag ännu
kunde se, var ju livet ljust för mig som för andra
unga — och jag behövde ingenting mer. Men
sedan det mörknade mer och mer för mig — du
förstår! —■ och livets glädje vissnade bort, då har
jag längtat omedvetet — och nu förstår jag att
det är Gud och vad Han har att giva — som min
själ sträckt sig efter, utan att förstå det. Och
sedan du kom till mig, Karin, och jag lärde känna
dig, din inre människa, genom dina ord, din
kärlek och din stillhet — ja, motsäg mig inte! — då
förstod jag, att du lever i en annan värld, och
att du känner Gud...»
Åter var det tyst ett par minuter, och Karin
tyckte nästan att hon hörde sitt hjärta slå.
»Kom mig närmare, min kära — räck mig din
hand, så blir du verklig för mig, mer än annars...»
Och Karin föll på knä vid bädden och omslöt
hennes smala hand med sina starka, livsvarma händer.
»Tack! Jag vet att du förstår mig! Nu var det
den där versen och de orden: ’Då skall min blick
ej skymmas mer’ — det blev en sådan längtan hos
mig att en gång få erfara detta, att få vara med i
denna ljusa, himmelska värld, där Gud bor, och
få erfara det undret — att åter kunna se. Men ju
mer jag har längtat, desto vissare har det blivit för
mig, att jag inte får vänta denna stora lycka —
utan vidare. Pastor Gotthard gör en sådan
allvarlig skillnad mellan människor — dem som
känna Gud, och dem som inte känna Honom.
Och jag förstår att den, som inte känner Gud, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
