Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Det var under strömmande tårar Karin läste
särskilt detta brev. Hur hade hon ej misskänt
honom, som skrivit det! Hur hade hon ej trott
att han glömt henne! Och så hade han i alla dessa
år tänkt på henne med trofast kärlek. Hon visste
ju så mycket om Ragnar genom Nils Gotthards
brev — visste att Gud funnit honom och att han
nu kunde återvända till hemlandet, fri från
jordiska omsorger. Nu får hon också veta av
honom själv att hans kärlek till henne varit
oförändrad under alla dessa år av landsflykt och
strängt arbete ...
Hon kunde först inte fatta det. Var det
verkligen Guds vilja att de skulle få vandra
tillsammans under jordelivet? Hade Han — Herren i
himmelen — först skilt dem åt för att sedan
förena dem, när Guds vilja fått ske med Ragnar?
Det var så förunderligt stort — detta. Fick hon
ta emot hans kärlek som en Guds gåva...?
Det var med bävan hon tänkte på hur det
kunde ha blivit — om hon gått sin egen väg, och
ej frågat efter Guds heliga vilja! Hon visste
ju att det ej kan bli någon lycka, om två — gå
skilda vägar. Och än mer — om den som vet
sanningen, stänger sitt hjärta därför, och frågar
endast efter jordisk fördel. Tänk om hon
handlat så! Hur vore det då för henne i denna stund?
Men nu hade Gud fått fria händer att handla
enligt Sin vilja. Nu hade Han gått denna
underliga väg efter Ragnar, därborta i främmande
land. Och sedan Han funnit honom — sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
