Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Väntanstider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Karin kom snart ner igen — det var nära
middagstid. Och hon fann fru Ebba och Aina i
förmaket.
»Min älskade Karin — visst lyckönskar jag dig
innerligt och varmt. Men det kom så
överraskande — jag är så självisk och ville aldrig mista
dig!»
Karin besvarade tacksamt fru Ebbas vänliga
lyckönskan, och så måste hon berätta.
»Det är en barndomsvän och släkting — vi ha
länge hållit av varandra, men mycket har
hindrat. Nu tro vi det är Guds vilja att få ett hem
tillsammans...»
I detsamma kom disponenten in och uttryckte
på sitt hjärtliga, rättframma sätt sin lyckönskan.
»Var det inte det, som jag sagt min hustru,
att fröken Boje nog redan haft en hjärtevän. En
ung flicka ser annars inte så oberörd ut.»
Fröken Flora kom in från hallen och gick
obesvärad fram till Karin.
»Är det verkligen fröken Boje, som är
förlovad? Det kunde ingen få mig att tro. Jag
trodde inte att fröken gick med sådana tankar.»
— Och så räckte hon något stelt fram sin hand.
»Det är nog inte heller alla som gör», sade
disponenten skrattande. »Bara somliga —!» — Och
fröken Flora såg stött ut.
»Skrattar bäst den som skrattar sist», sade hon
högdraget. Men nu var middagen serverad, och
man gick in i matsalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
