Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närkes natur. Av Erik Rönnby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flygfoto över Asker
Brytning och bearbetning av kalksten och
skiffer pågår för närvarande vid Kvarntorp
i Ekeby socken, Yxhult i Kumla och Lanna i
Hidinge. Skiffern, som närmast bearbetas i
Kvarntorp, ligger i två skikt, varav det övre
har en mäktighet av 8—10 meter och det
undre av 6—8 meter. Lagren stupa sakta
söderut och gå alltså i dagen norrut, först
det övre och sedan det undre. De
överliggande lösa jordlagren ha en tjocklek av 3—
10 meter. De kemiska analyserna visade, att
det undre lagret hade en oljehalt av i
medeltal 6,3 % och det övre 4,5 %. Det var därför
naturligt, att skifferoljefabriken förlades på
den plats, där det undre lagret gick i dagen.
Tillgången av skiffer i kvarntorpstrakten
med oljehalt över 5 % uppskattas till 275
miljoner ton, varav torde kunna utvinnas ca
20 miljoner ton olja. Även om man utvinner
100 000 ton per år, skulle alltså skiffern
räcka i 200 år. Den nuvarande produktionen
rör sig om ca 85 000 ton per år. Utom olja
erhålles ca 22 000 ton svavel och 1 000 ton
ammoniumsulfat per år.
Vid Yxhult brytes både kalksten och
skiffer, och den senare användes som bränsle i
kalkugnarna. Av de överblivna resterna vid
bränningen tillverkas byggnadsmaterialet
Ytong. Den marmor, som sågas och slipas i
Yxhult och som brytes bl. a. i Ekeberg i
Lillkyrka, är bildad under urtiden och alltså av
ett annat slag, äldre och hårdare än
kalkstenen från silurtiden.
Det är berggrunden, som bildar de stora
dragen i Närkes ytformer, men det är de lösa
jordlagren, som bilda marken och
markformerna, utom på de ställen där urberget går
i dagen. De lösa jordarterna ha avsatts i
samband med inlandsisens avsmältning eller
efter denna. Deras ålder uppgår till högst
10.000 år — det är nämligen så länge sedan
isen började smälta från Närke — och det
är den s. k. moränen och
smältvattenälvarnas avsättningar, som äro ungefär så gamla.
Det var sommar och vinter även på den
tiden, när landisen smälte bort från Sverige,
och det var under somrarna som isen smälte.
För varje vinter gjorde den en liten
framryckning igen och sköt därvid framför sig
en liten vall av grus och sten. En sådan vall
kallas årsmorän eller vintermorän. Dess
riktning är alltid ost-västlig och materialet i den
är präglat av den släpning mot marken, som
den varit utsatt för. Stenarna i dem äro ofta
planslipade i ena sidan, i varje fall äro de
försedda med skarpa kanter. Flera stycken
dylika vallar finnas mellan folkhögskolan
och Baggerudsvägen i Sköllersta. Man kan
där se, att isen smält bort 60 till 70 meter
pr år. Vintermoräner uppträda på flera
andra håll i Närke, t. ex. i urbergsområdet
i Norrbyås och Gällersta.
En annan anordning av moränmaterialet
är i små låga kullar, utdragna i nord-sydlig
riktning. Dessa ha uppkommit, när isen
under sin rörelse söderut har träffat på hin-
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
