Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närkes natur. Av Erik Rönnby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vidare äro Hastasjön och Hultasjön i
Götlunda sänkta, den förra på 1860-talet och den
senare på 1880-talet. Grängjen i Götlunda och
en liten sjö på Husby ägor i Glanshammar
torrlades efter och i samband med
Hjälmarsänkningen. Tjugestasjön i Glanshammar
sänktes på 90-talet, likaledes Seltorpssjön i
Axberg. Iljanssjön i Glanshammar sänktes
1917 och Halvarbodasjön i samma socken på
1930-talet.
Landvinningen i länet efter torrlagda sjöar
eller, vilket är samma sak, de fria
sjöytornas minskning i areal har varit inalles ca
5.500 hektar. Den största delen därav
kommer från Hjälmaren, Kvismaren och Mosjön,
nämligen
Hjälmaren........................1.763 ha
Kvismaren........................845 „
Mosjön ..............................1.309 „
Andra sjöar........................1.583 „
S:a 5.500 ha
Sammanlagda arealen torvmarksjord på
slätten torde uppgå till 45.000 hektar. Stora
delar därav har under tidernas lopp varit
föremål för utdikning. Bland de viktigaste
arbetena kan nämnas följande.
Mellan Knista och Vintrosa kyrkor rinner
Svartån genom ett stort kärrområde, som på
östra sidan om ån kallas
Granhammarskär-ren och på västra sidan
Hidinge—Spånga-kärren. De förra ha varit invallade sedan mer
än 75 år och ha sitt avlopp nedanför Bäcks
kvarn i Svartån. Till följd av markens
sättning ligga ägorna numera betydligt lägre
omkring avloppskanalen än ute vid ån. Som
åbanken dessutom är avsevärt högre än
marken innanför, så kan vallen numera betraktas
som en vattendelare, vilken skiljer Hidinge—
Spångakärren från Granhammarskärren.
Fullständigare avdikning utfördes under
åren 1918—1921, varvid förbättring vanns
på omkring 445 hektar åker. Jordarten
består av en god, väl förmultnad kärrtorvjord.
Redan 1865 hade förslag upprättats till
torrläggning även av
Hidinge—Spångakärren, bestående av invallning och vattnets
avledande — liksom i fråga om
Granhammarskärren — nedanför Bäcks kvarn genom en
grav längs ån. Detta förslag kom emellertid
icke till utförande. Först under förra världs-
kriget igångsattes det på initiativ av statens
odlingsorganisation. Torrläggningen
utfördes genom utrivning av dammen vid Bäck
samt genom fördjupning och breddning av
Svartån ned till fallet. Den berörda arealen
uppgår till 950 hektar. Det ekonomiska
resultatet blev emellertid av många orsaker
mycket otillfredsställande.
Vid Kräklingekärren verkställdes redan
1863 en reglering, som emellertid icke gav
önskat resultat. Därför företogs mellan 1917
och 1922 en mera fullständig avledning,
varvid 582 hektar nu odlad jord deltog i
företaget.
På 1860-talet och därförut utgjordes
trakterna kring Hallsbergs station, såväl söder
om den rullstensås, på vilken Hallsbergs
järnvägsstation nu ligger, som norr och väster
om samma ås på ömse sidor om
järnbanelinjen Örebro—Hallsberg, av stora vidder
kärrängar eller mader, som lämnade ringa
eller ingen behållning av sämre gräs.
Området torrlades då till en omfattning av 1.782
tunnland, men då resultatet ej blev det man
väntat, uppgjordes ett nytt förslag 1901—
1902, vilket sedermera utfördes. Området
består nu av välodlade fält, som ge rik
avkastning varje år.
Den ängsmark, som blivit uppodlad, består
oftast av en mycket humusrik jordart. När
grundvattenytan sänkes och marken börjar
plöjas årligen och alltså brukas som
åkerjord, multnar humuslagren och härav följer,
att marken sjunker samman, sätter sig.
Sålunda har marken i Kvismardalen på sina
ställen sjunkit en hel meter sedan 1880-talet.
En sammansjunkning av 50 till 60 cm är det
normala där. Vid
Hjälmar—Kvismarsänk-ningen sänktes visserligen grundvattenytan
med 130 cm, men sättningen i marken
betyder, att markytan åter närmar sig
grundvattenytan, och att tidigare torrlagd mark
så småningom försumpas igen. Liknande äro
förhållandena vid alla de andra reglerade
områdena. Varje torrläggningsanordning
måste alltså hållas under tillsyn, vid behov
repareras och förnyas. Lämnades Närkes
torrläggningsgravar utan tillsyn några
årtionden, skulle hela slätten förvandlas till det
vattensjuka träskland den var, innan
människorna började sitt arbete på avledandet av
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
