Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddet i Örebro län. Av Edward Broddeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURSKYDDET
I ÖREBRO LÄN
Av sekreteraren i Örebro läns naturskyddsförening
f. läroverksadjunkten
EDWARD BRODD ESON
I sin "Nerikes flora", som kom ut år 1866,
klagar lektor Carl Hartman över att "man
börjat tyvärr numera anställa verkliga
utrotningskrig mot ängar, som äro utmärkta
genom sin rikedom på ädlare trädslag,
särskilt ängar på kalkgrund, såsom Hökerkulla
ängar i Tysslinge, Stråberga äng i Hardemo,
Siggetorps ängar i Sköllersta, Herrfallsängen
i Hallsberg, Tångsäters och Stockebäcks
ängar i Asker m. fi. dylika".
Även i dag är det lövängarna, som bereda
naturvännerna, särskilt naturskyddarna, de
största bekymren. Utav några av de här
uppräknade finns det numera endast små rester
kvar. Det mesta av dem, liksom många andra
lövängar, har förvandlats till åkrar,
beteshagar eller, på sista tiden, till helt eller
nästan trädlösa, insådda betesvallar.
Lövängarna, som höra till landskapets
förnämsta skönhetsinslag, sticka med sin glada,
ljusa grönska redan på avstånd behagligt av
mot den mörka, dystra, som utmärker den
i nästan hela vårt land dominerande
barrskogen. Även den mest missmodige måste vid
lustvandringen i ängen över de ofta
slingrande, öppna gläntornas färgrika blomstermatta
få sinnet stämt i livsglad dur. Lövängen och
lövlunden ge även utsökta tillfällen till
närmare studium av ett antal intressanta
växtarter, som ej förekomma på andra ställen.
Göres besöket på våren eller försommaren,
3 — Svenska Län
hjälpa ängens egna små vingade
sångkonstnärer till att göra behållningen ännu rikare.
För dem som lida av att bevittna den
pågående utarmningen av landskapets
skönhetsvärden är det därför en hjärtesak, att ett
tillräckligt antal lövängar bli bevarade.
Landskapsvården och
landskapsskyddet äro viktiga grenar av naturskyddet,
som på dessa fält går hand i hand med
hembygdsvården.
Naturskyddets män vilja, att lövängarna
hädanefter endast i undantagsfall skola
upptagas till betesvall. Det är ej lövängen i
vidsträckt bemärkelse som här avses, utan
ä d e 1-1 ö v ä n g e n, d. v. s. den äng där de
ädla lövträden: ek, alm, lind, ask och lönn
— i sällsynta fall även i viss mån
fågelbärsträd och oxel — spela en bestämmande roll.
Det är till stor del tack vare Örebro läns
naturskyddsförenings1) initiativ under de
senaste 24 åren, några enskilda markägares
visade förståelse och offervilja samt
Domänverkets på senare tid allt mer ådagalagda
intresse för naturskydd, som vi i dag ha kvar
här i länet så pass många av dessa
park-liknande ängar med dekorativa grupper av
träd, med snår av buskar (till stor del ädla
sådana, såsom hassel, hagtorn, try, olvon,
i) I det följande förkortat till
"Naturskyddsföreningen".
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
