Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågellivet i Närke. Av Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Foto E. Rosenberg
Långväga främlingar vid Oset: sandlöpare och kärrsnäppor.
korsnäbben, den som föredrar fröna i
tallkottarna. Den vid lärkträdet bundne
bändel-korsnäbben har sällsynt visat sig i våra
trakter och har då befunnits kalasa på
kärnor i rönnbären. En sällsynt finkfågel har
på senare tid bosatt sig i Närke, nämligen
stcnknäcken; det är i trakter med tillgång
på vilda fågelbärsträd — t. ex. Göksholm —
som denna fågel trives, men helst knäcker
han nog kärnor av vanliga körsbär med sin
väldiga näbb. Gråsparven — trots namnet
en äkta fink — och hans nära släkting
pil-finken, som är mindre, har helbrun hjässa,
svart tinningsfläck och ingen olikhet mellan
könen, må avsluta den brokiga raden av
finkar.
Bland sparvfåglarna är blott en art
allmänt bekant, gulsparven, som om vintern
håller till på vägarna, där hästarna gått, och
kring de fyllda ladorna och om våren flyttar
ut i skogsbackarna. Hans nära släkting är
ortolansparven, en gråhövdad,
pomeransgul-bröstad fågel, som om sommaren vistas på
odlade slätter och om hösten flyttar till
medelhavsländerna. I vassarna vid sjöarna
bor den svarthuvade sävsparven. Snösparven
från de höga fjälltopparna i norr drar genom
vår landsända höst och vår och låter då ofta
höra sina melodiska locktoner om nätterna,
stundom kan han övervintra på slätten i stora
skaror: när en flock lyfter är det som ett
yrväder av vita vingar i luften. Hans granne
på de lägre fjällhedarna, lappsparven, har
ostligare flyttningsvägar och visar sig bara
någon gång i Närke. Ännu mer sällsynt är
dvärgsparven från Nordryssland, som dock
vid två tillfällen setts vid Oset. Enligt en
litteraturuppgift skall den storvuxne, i Skåne
och något i Västergötland förekommande
kornsparven en gång ha visat sig i
örebrotrakten.
Sånglärkan är vanlig och välkänd, det är
henne folk menar med "lärkan". Men vi ha
ytterligare två bofasta arter. Inte ute på
öppna slätter utan på odlingsmarker
närmare skogsbryn eller vid lyckor inne i själva
skogen bor den mindre trädlärkan, en fågel
vars ljuva, jodlande sång man aldrig
tröttnar på att lyssna till under soliga aprildagar
eller ljusa högsommarnätter. En stadsfågel
enkannerligen örebroare är däremot den
större tofslärkan. Under 1800-talet företog
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
