Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästaveln i Örebro län. Av Johannes Kaldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom beskällare och äro verksamma i olika
delar av Örebro län men också i andra
provinser. Sålunda står Guval-sonen Gunal IGlß
nu i Södermanland, och den lovande
Etard-sonen Valard 9074 i Valkebo Hingstförening,
Gammalkil, Östergötland. Tidigare ha från
Rosta utgått nordsvenska hingstar och även
oldenburgare, men numera har man
koncentrerat sig på ardennerrasen.
I Glanshammars numera upplösta
hingstförening verkade under åren 1912—25 den
med AB premierade brunskimmeln Vigor
531\, född å Södertuna, Gnesta, år 1905 e.
Puissant 66 u. Camilla 83 e. Blaireau 42 u.
Camée, imp. Hingsten hade tidigare stått i
5 år vid Vedeby, Torskors, Blekinge. Till det
yttre var Vigor 534 en ganska oansenlig häst,
men torr och hård. Dessa egenskaper
lämnade han även i arv till sina avkomlingar. Han
dödades våren 1925 på grund av sin höga
ålder, 20 år.
I Fellingsbro, Örebro läns östra utpost mot
Västmanlands län, har funnits ett ganska
livligt intresse för ardenneravel, ehuru detta
f. n. dock synes vara mindre än tidigare.
Fellingsbro Hingstförening har ägt flera
beskällare, som blivit aveln till gagn. Sedan
några år äger föreningen den vid Rosta
uppfödde fuxhingsten Honnör 8680, prem. B, f.
1940 e. Heron 5446 u. Gutti 55729 e. Blanko
av Bjertorp 4456 u. Gulli 27197 e. Guerrier
2798 u. Juliana 10609, imp.
I Örebro läns bergslager förekommer
ar-denneraveln endast sporadiskt. Dessa bygder
hålla sig med rätta till den nordsvenska
rasen. I Karlskoga fanns tidigare ett visst
intresse för ardenneravel, men numera synes
man även här mera närma sig den
nordsvenska rasen. De i Karlskoga vid
premieringarna framvisade ardennerhästarna äro i
allmänhet icke av någon högre kvalitet, trots
att en hel del ganska bra hingstar tidvis
funnits tillgängliga därstädes.
Mycket mera kunde vara att anföra om
Örebro läns ardenneravel, men det sagda må
vara nog. Därav torde med önskvärd
tydlighet framgå, att det finnes både intresse och
avelsmaterial inom länet. Det gäller dock att
vidmakthålla och söka ytterligare utveckla
ardenneraveln ute i "ardennerbygderna".
Med glädje kan man också konstatera de
betydande framsteg, som svensk
ardenneravel gjort under senare decennier. Kravet på
rörlighet och sundhet har ytterligare skärpts.
Våra dagars svenska ardennerhäst är i första
hand en lugn, stark och rörlig draghäst för
jordbruket, men den mindre eller medelstora
ardennerhästen åtnjuter även stadgat
anseende såsom en mycket användbar
skogshäst. Denna häst har även under de gångna
åren hävdat sitt anseende i fält såväl under
finsk-ryska kriget som i samband med vårt
eget lands förstärkta försvarsberedskap.
Sålunda fälldes följande omdöme om
hästarna i Finland: "Hästar av
bergsardenner-typ voro lämpliga framför de tyngre
fordonen, och deras förmåga att taga sig fram i
terrängen var fullt tillfredsställande.
Samtliga hästtyper ha visat en förvånansvärt stor
motståndskraft mot de låga temperaturer,
som under hela tiden voro förhärskande."
(Bataljonsvetr. Stig Settergren, Sv.
Militär-vetr.-sällskapets kvartalsskrift, sid. 24,
1940.) Om de militära erfarenheterna i
Sverige säges bl. a. följande: "Ardennerhästen
av det mindre slaget har också visat sig vara
synnerligen användbar såsom draghäst.
Endast de större typerna av denna ras ha visat
sig vara olämpliga och böra icke
ifrågakomma för arméns räkning." (Fältvetr. F.
Wilhelmson, Veterinärinspektionen.)
Den 3. april 1947 voro dragprovstävlingar
mellan nordsvenska och ardennerhästar
anordnade vid Wången. Tävlingarna omfattade
ett tiotal arbetshästar av vardera rasen.
Därvid stodo sig ardennerhästarna mycket
väl i konkurrensen.
Såsom i det föregående framhållits, har
ett visst hästöverskott under de senaste åren
framkallat nedgång i hästpriserna, och detta
har i sin tur gjort uppfödarna tveksamma,
kanske rent av missmodiga. Ökade
exportmöjligheter torde medföra en stabilisering
av prisläget, samtidigt som det
förefintliga hästöverskottet finner avsättning. Våra
svenska hästuppfödare ha varit med om både
onda och goda tider många gånger förr. De
kunna taga saken med ro och lugnt arbeta
vidare. Jordbruket kommer alltid att behöva
hästar, huru mycket man än ropar på
maskiner och mekanisering.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
