- Project Runeberg -  Örebro läns förvaltning och bebyggelse / II. Närke /
126

(1948-1950) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husdjursskötseln inom Örebro län. Av M. Friman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vassle har däremot förekommit i så stora
mängder vid vissa mejerier, att huvudparten
av densamma gått till spillo under vissa
tider av året. För att stimulera
vassleförbruk-ningen har Örebro-ortens mejeriförening
försöksvis transporterat ut vassle med
tankbilar till förbrukarna. Försöket har slagit
väl ut.

Avsättningen av såväl fläsk som
smågrisar är väl ordnad genom Örebro läns
slakteriförening och dess smågrisförmedling.

Fårskötseln

Fårskötseln spelar en obetydlig roll i
Örebro län. Lägsta fårantalet inom olika län i
landet redovisade Västmanlands län år 1944
och därnäst i ordning kom Örebro län.
Fårskötseln har gått tillbaka katastrofalt sedan
första världskriget. Detta framgår av
följande tal.

Antal får och lamm i Örebro län.

År 1916 17.147

„ 1919 32.061

„ 1927 9.578

„ 1937 2.900

„ 1944 6.283

Länets fårstam ökade under båda
världskrigen men sjönk mellan dessa. Endast 2.900
får och lamm funnos i Örebro län år 1937.
Utmönstringen av får skedde först på
slättbygden, och så småningom i Bergslagen och
skogsbygden. På Tivedsskogen funnos många
och bra får i början av 1930-talet, men nu
ha även dessa försvunnit. Enligt fårägarnas
mening skulle utmönstringen av får på
Tiveden bero på förbudet att släppa djur på
skogsbete. Främst torde det emellertid bero
på dålig lönsamhet. I någon mån kan man
nog tillskriva förbudet en viss andel i
utmönstringen genom den stängselskyldighet,
som det medförde. Att stänga effektivt för
får är kostsamt, och att stänga för
cheviot-får är värre än att stänga för andra raser.
På Tiveden voro alla får av cheviotras, och
dessa ställde följaktligen stora krav på
betesstängslet, men resultatet hade sannolikt

blivit lika nedslående om rasen varit någon
annan.

Dessa mindre fårhjordar, som funnos
på Tiveden och tidigare överallt i länet synas
ohjälpligen gå sin undergång till mötes. De
höra samman med den tid, då
självhushållning förekom på landsbygden; den tid då
kardan, spinnrocken och vävstolen voro
flitigt brukade redskap under långa höst- och
vinterkvällar. Nu har ingen tid att syssla
med dessa arbeten längre, och tillgången till
billigare fabriksgjorda tyger liksom bristen
på arbetskraft har vridit hela
lanthushållningen från självhushållning, där
hushållsmedlemmarna tillverkade huvudparten av
sina förnödenheter och sin mat hemma på
gården, till penninghushållning, där
framställning av de mest efterfrågade och bäst
betalda varorna har blivit huvudsak. I fri
konkurrens med bättre gynnade trakter i
klimatiskt hänseende kommer fårskötseln
hos oss ohjälpligt till korta. Även om fåren
klara sig med enkla och billiga bostäder, så
måste vi dock ha fårhus och
vinterutfodring, medan andra länder hålla fåren ute
året om och livnära dem i huvudsak på bete.
Detta fördyrar fårskötseln hos oss mera per
kg än fraktkostnaden går till för import av
ull och fårkött från andra länder och
världsdelar. I fri konkurrens med
världsmarknadspriset är fårskötseln därför dömd till
undergång. Detta avspeglas också tydligt i anförda
siffror över antalet får i Örebro län under
olika år. Mellankrigstiden gick fårantalet
ned, men under såväl första som andra
världskriget gick siffran upp, därför att
importen var så gott som avstängd då.

I stället för de mindre fårhjordar,
hushållsfår, som funnos förr ha enstaka större
fårhjordar upprättats. Den största av dessa
torde vara fårhjorden på flygfältet vid
Örebro, som uppgår just nu — aug. 1947 — till
c:a 300 tackor av cheviotras. I Göksvalla
finns en shropshirestam om 300 får och
lamm, som skötes av utbildad herde med
vallhund.

Fårskötselns framtid i vårt län är oviss.
Den hänger intimt samman med det intresse
statsmakterna kommer att visa fårskötseln.

126

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olfb/2/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free