Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fisket och fiskevården. Av Nils Eckerbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kräftpesten kom, som bekant torde vara,
närmast från Estland och Finland. Några
lådor sjuka, importerade kräftor vräktes ut
i Mälaren från Kornhamnstorg i Stockholm
och därifrån spriddes farsoten sedan genom
Mälaren fram till Hjälmaren och allt vidare
i främst dessa sjöars tillflöden.
Den är ännu icke borta ur länets
fiskevatten ; den verkar visserligen ibland att vara
försvunnen i åratal, men flammar sedan åter
upp, plötsligt och oförberett, än här, än där.
Försök till kräftinplanteringar i härjade
vatten ha hittills i regel misslyckats; så även
i Hjälmaren, där kräftorna alltjämt saknas
och — begråtas. — Med något års
mellanrum få hjälmarefiskarna väl då och då några
enstaka kräftor i sina nät, det är några mot
sjukdomen kanske immuna djur, som ännu
kvarleva och även synas avla av sig, men
svagt. Det kommer att dröja länge, mycket
länge, innan Hjälmaren får åter sin rika
kräftstam.
Det kan därför vara värt att här ur
för-glömmelse rädda berättelsen, som envist
lever kvar hos de gamle vid Hjälmaren, om
hur kräftorna i historisk tid kom till sjön.
— Enligt denna tradition skulle en korvett,
lastad med kräftor i öppna korgar på däcket,
någon gång under 1700-talet segla från
Stockholm till landshövdingen i Örebro. Den
kom, säges det, från Estland, men förliste
under storm ute på Hjälmaren i närheten av
Vinön. — Därifrån kom den rika kräftstam,
som år 1908 togs bort av sjukdom, förtäljes
det.
Historiken om Hjälmarens fiskar kan nu
lämpligen avslutas med ytterligare en nekro-
Hjälmaresnipa.
log, som det vore orätt att här glömma. Och
den skrives över Sveriges största insjöfisk:
målen. Den fanns nämligen i Hjälmaren ännu
i början av detta århundrade och salufördes
då även någon enda gång på hamntorget i
Örebro.
Målen var en relikt från den s. k. Littorina
tiden, landets och Närkes sista stora
värmeperiod. När den dog ut här, var den fiskarten
mätt av ålder. — Men än leva några fiskare,
som sett de sista, jättelika malarna leka sin
ringdans i det grunda, varma vattnet i
Frös-hammarsviken på Sickelsjö-landet; och
sakna dem. — Deras bortgång, för alltid, har
gjort den stora sjön fattigare, tagit bort en
stor del av dess anrika glans.
Fiskemetoderna.
Den uräldsta fiskemetoden i Hjälmaren
var förvisso det enkla krokmetet, och nästan
lika gammalt var väl fisket med hullinglös
pilk. Krokmetet har nu nästan förlorat sin
betydelse i sjön, men pilken är alltjämt ett
kärt och ständigt använt fiskeredskap, såväl
vinter som sommar. Det är icke blott
söndagarnas tusentals nöjesfiskare som ännu
bruka pilken — i mer eller mindre
moderniserad form. Även yrkesfiskarna begagna
den alltjämt till ett indräktigt abborr- och
sikfiske; fiskarpojkarna lära sig pilkfisket
ungefär lika fort som de lära sig gå. Den
billiga, hemmagjutna blypilken ger årligen
alltjämt många tusentals kilogram fisk ur
Hjälmaren.
De likaså mycket gamla fiskemetoderna
med fasta spjälkatsor och s. k. skottnät, som
ännu för 50 år sedan voro flitigt i bruk, ha
nu helt försvunnit ur länets del av sjön.
Nätfisket i Hjälmaren är ock urgammalt,
liksom i Sveriges övriga sjöar, men har här
nu sedan länge förlorat sin gamla betydelse
för sommarfisket. Däremot har
vinternätfisket — i motsats till vad förhållandena
synas vara i andra sjöar — snarare ökat än
minskat. Vinterns gösnätfiske i Hjälmaren
är mycket omfattande och för många
djup-vattensfiskare det viktigaste med ofta
kilometerlånga nätgårdar. Fisket sker på samma
sätt som för tusen år sedan; redskapen ha
uråldriga namn. De brukas med häpnads-
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
