Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fisket och fiskevården. Av Nils Eckerbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pimpelfiske i Hjälmaren.
väckande yrkesskicklighet och giva ofta
mycket goda fångster.
Sommarnätfiskets försvinnande i
Hjälmaren sammanhänger med införandet av dels
minimimåttsbestämmelser å gös och dels ett
modernt, för Hjälmaren specifikt, redskap:
de s. k. hjälmarekatsorna. Dessa äro en sorts
storryssjor, som på vissa lämpliga platser få
stå ute mycket lång tid; till skydd mot röta
är garnet impregnerat med tjära.
Utsättningen av dessa stora, fasta katsor kräver
mycket arbete, men i stället är vittjningen
bekväm. De fånga i regel fisken levande och
oskadad, vilket möjliggör dess sumpning och
förvaring under längre tid än som är möjligt
med nätfångad fisk. Detta är av stor
betydelse, ej minst vid fångst av den ömtåliga
gösen. Hjälmarekatsorna giva kolossala
fångster, och med deras hjälp kan
yrkesfiskarna behärska sina fiskevatten på helt
annat sätt än vad som tidigare var möjligt.
Vid lakfisket använder man sig i
Hjälmaren av två för sjön alldeles speciella redskap,
som näppeligen förekomma i andra sjöar.
De ha visserligen varit föga i bruk under
den tid laken varit på tillbakagång i sjön.
Nu, då laken åter ökar där, lära de åter
komma i allmänt bruk, ocb den läckra,
eftersökta hjälmarelaken blir då åter en
delikatess på närkingarnas bord.
Det ena är lakekroken, en sorts pimpeldon,
bestående av en blank, avlång metallklump,
i vars ena ände två böjda, stora huggkrokar
skjuta upp; i motsatta änden av
metallklumpen är den starka reven fästad. Metet utövas
nattetid på vintern, från is, över kända
lak-lekplatser. Genom vissa välberäknade
rörelser ges metallklumpen en slingrande rörelse
på sjöbottnen; avsikten säges vara att
imitera en lakhona, som vällustigt vältrar sig
på rygg i bottenslammet, genom vilket den
vita metallen skall skimra som en romstinn
fiskbuk. Kring denna samla sig leklystna
lakar, honor och hanar om varandra. Har
man turen (eller skickligheten) att komma
på rätt plats i rätt tid, lär man kunna göra
mycket stora fångster med detta onekligen
unika redskap; det berättas om väldiga
fångster — förr i tiden.
Det andra fångstredskapet är den s. k.
lak-struten. Denna ser ut som en enarmad,
meter-lång och halvmetervid ryssja, som flötas i
toppändan, så att armen, som är försedd med
sänke, stöder mot bottnen. Varför lakarna
skall gå upp i en sålunda upphängd liten
ryssjestrut, begriper ingen mer än lakarna
själva — men det räcker ju. Faktum är, att
lakarna gå upp i dessa strutar, ibland flera
i sällskap. Fisket bedrives på senhösten, och
strutarna bruka med korkflöten fästas vid
145
10 — Svenska Län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
