Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikyrkorörelsen. Av Ruben Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot ett par unga frälsningsofficerare i
Askersund, vilka också avtjänat dem ådömt
straff i Örebro fängelse, väckt mycken
uppmärksamhet och allmän indignation bland
folket. "Sällan blevo frälsningsofficerare i
denna tid så väl mottagna på en ny plats,
som vi blevo i Örebro .... Första tidens
mötespublik var mycket intresserad och mycket
respektabel", skrev örebrokårens första
ledare, Annette Andersson, i den minnesskrift,
som utgavs till Frälsningsarméns i Örebro
40-årshögtid. Kåren i Örebro, som öppnades
samma år, fick stor framgång och
verksamheten utvecklades hastigt. Frälsningsarméns
första landsortskår inom Örebro län
öppnades 1889 i Sköllersta. Den tillkom på initiativ
av hemmansägaren Per Erik Eriksson i
Skruke, "Far i Skruke", som han vanligen
kallades. Denne, som var varmt religiöst
intresserad och starkt påverkad av
Helgelseförbundets verksamhet, hade vid besök i
Stockholm fått så starka intryck av
Frälsningsarméns arbete, att han erbjöd både
lokal för verksamheten och bostad för
officerarna i sin gård, om verksamhet öppnades
i Sköllersta. Detta skedde också genom att
en kår startade där 1889.
Frälsningsarmén har inom Örebro län
enligt senast tillgängliga uppgifter 13 kårer
med tillsammans 1.837 medlemmar,
ungdomsgrupperna icke medräknade.
En adventistförsamling i Örebro, en
fribaptistförsamling i Lindesberg och en kår av
Svenska Frälsningsarmén i Örebro ha
vardera endast ett mindre antal medlemmar. De
representera religiösa riktningar, som ha
ringa utbredning i vårt land och utöva en
mycket begränsad verksamhet.
Med undantag för den första
brytningstiden omkring 1800-talets mitt och några
tiotal år därefter, då spänningen var stark
och ofördragsamheten å ömse sidor mycket
hård, har förhållandet mellan statskyrkan
och de frikyrkliga organisationerna inom
Örebro län varit präglat av ömsesidig respekt
och aktning. Vidsynta prästmän med
frisinnad läggning och tolerant inställning mot
religiöst oliktänkande ha mycket bidragit till
att avtrubba den hårdaste ofördragsamheten
från de frikyrkligas sida, och ett omfattande
samarbete äger mångenstädes rum mellan
statskyrkans präster och
frikyrkoförsamlingarnas pastorer.
Det är en högst betydande verksamhet i
frivillighetens tecken, som bedrives av de
fria andliga rörelsernas folk inom Örebro län.
De olika predikolokalerna i städerna och på
landsbygden — omkring 230 till antalet —
vilka åstadkommits genom frivilliga gåvor
och av vilka många äro både stora, vackra
och värdiga helgedomar, representera
betydande värden, och den vittutgrenade
verksamheten kräver från tid till tid ansenliga
belopp. Vid länets äldsta
frikyrkoförsamlings 90-årshögtid 1944 meddelades, att inom
dess verksamhet genom frivilliga gåvor för
skilda missionsändamål insamlats omkring
en och en halv miljon kronor.
Har det fria religiösa livet i Örebro län
några speciella särdrag, och finns det i så
fall något samband mellan dessa och det
allmänna folklynnet i dessa bygder? Här är
varken utrymme eller möjligheter för en
ingående undersökning av dessa intressanta
frågor. Man kan emellertid våga påståendet,
att två drag känneteckna den friare
religiositeten inom länet. Det ena är ett starkt
frihetspatos med tydlig anknytning i det
allmänna folklynnet. Det andra är en glädje,
som visserligen inte saknar allvar men som
gör själva religionen lätt, tillgänglig och
tilltalande.
Frihetskravet och behovet att få känna sig
självständig och oberoende är gammalt och
djupt rotat hos folket i Örebro län. Ragnar
Redelius har i en kyrkohistorisk avhandling
påvisat, att hos borgare och bönder här tidigt
uppstod en stark animositet mot icke endast
adeln utan även prästerna. Det religiösa
frihetskravet framväxte ur fruktan för det s. k.
konventikelplakatet, som förbjöd religiösa
sammankomster utom Svenska kyrkans
ordning, och var tydligt besläktat med den
samtida liberalismen, som här hade en så tidig
och betydande utbredning, att landskapet
blivit kallat "den svenska liberalismens
vagga". Det är ganska lätt att skymta en
sammanhängande linje ända från
frihetshjälten Engelbrekt, genom reformatorerna
Olaus och Laurentius Petri, Reformvänner-
:208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
