Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikyrkorörelsen. Av Ruben Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas förbund i Närke och läsarpionjärerna
Palmqvist och Hedengren fram till våra
dagars frikyrkorörelse.
Det lätta och glättiga draget i
örebro-länningarnas religiositet är mångstämmigt
omvittnat. Örebrosonen Hjalmar Bergman
skrev en gång:
"Närke har städse varit landet för starka
religiösa rörelser men sällan eller aldrig
torde de ha haft samma glädjefattiga
anstrykning som i så många andra landsändar. De
skogiga, rätt ödsliga bergens melankoli
smälter samman med den bördiga, trygga
slättens ljusare lynne till — om jag så må
uttrycka mig — ett allvar, som älskar
glädjen."
Bergman har också på tal om de religiösa
intressena i Örebro skrivit:
"Staden var mycket frikyrklig. Rätt
betänkt voro ju redan dess båda stora söner,
Olaus och Laurentius, även de
’fripredikanter’."
En annan känd örebroson, fil. dr Erik
Hjalmar Linder, som med synnerligt intresse
följt utvecklingen av det religiösa livet i sin
hemstad, säger:
"Å ena sidan finns det något rörligt och
utåtriktat, något aktivt och pratsamt i
örebroarens lynne, sådant jag lärt känna det.
Å andra sidan motväges detta av något på
en gång känslobetonat och allvarligt, som
gärna präglar den i Örebro mycket utbredda
folkliga religiositeten.... Att den folkliga
religiositeten i Närke är en stark ström
behöver man inga subjektiva intryck för att
klargöra. Det finns statistiska metoder att
komma åt den, om man vill. Men det glättiga
och muntra draget, som förenar sig med den
religiösa innerligheten eller intensiteten, tor-
de i minst lika hög grad vara ett objektivt
faktum."
I en recension av en bok, som i ett avsnitt
berört det religiösa livet i Örebro, skrev
professor Emil Liedgren, som under många
år hade sin verksamhet förlagd till Örebro,
en gång:
"Hemlivet bland de väckta var inte
sur-mulet. Det sjöngs mycket, och där firades
stora kalas, och religionen var inte minst
barnslig, trohjärtad glädje åt Guds gåvor.
Den förtroliga ton, vari själva herr Markurell
tilltalade Gud, fanns verkligen påfallande
intim hos gamla, fromma människor ....
Kanske bidrog det ljusa inslaget i religiositeten
till att ungdomen föreföll mindre främmande
för tanken på att frivilligt deltaga i
andaktsövningar än på somliga andra håll är fallet.
I varje fall verkade Örebro omkring 1920
mindre sekulariserat än till exempel Västerås
vid samma tid."
Vad som i dessa uttalanden sagts om
förhållandena i Örebro, gäller säkerligen i
största utsträckning Örebro län i dess helhet.
Karakteristiken av den friare religiositeten
inom länet är träffande.
Frikyrkligheten har framgått ur och helt
betingats av 1800-talets stora andliga
väckelser. Den religiösa väckelsen är också den
avgörande betingelsen för den frikyrkliga
rörelsens fortbestånd och framtida utveckling.
Med tanke på denna rörelses obestridliga
betydelse för vårt folks andliga och moraliska
standard och allmänna kulturella utveckling
är det att livligt hoppas på den fortsatta
förekomsten av religiösa väckelser, som även i
kommande dagar bilda tillflöden till den
andliga livsström, som frikyrkorörelsen utgjort
och alltfort utgör i vårt folk.
14 — Svenska Län.
:209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
