Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kumla härad - Kumla landskommun (Hällabrottet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kumla härad
Kumla landskommun
IC_umla socken i häradet med samma namn
tillhör Hallsbergs fögderi, Hallsbergs
tingslag inom Västernärkes domsaga samt Kumla
landsfiskalsdistrikt. Den bildar sedan 1865,
då den förutvarande annexförsamlingen
Hallsberg frånskildes, eget pastorat inom
Kumla kontrakt. Till Kumla församling hör
även Kumla stad. Sockenbildningen torde
kunna föras tillbaka åtminstone till
1100-talet.
Socknen, vars areal uppgår till 10.741 ha,
varav 10.608 ha land, gränsar i norr till Täby
och Mosjö, i nordost till Gällersta, i öster till
Ekeby, i söder till Hallsberg samt i väster
till Hardemo och Kräklinge.
Landskommunen omsluter Kumla stad.
På ömse sidor om Karlslundsåsen, som i
nord—sydlig riktning sträcker sig genom
Kumla, utbreder sig Närkesslätten, som i
socknens västra och östra delar övergår i
småkuperad, delvis skogbevuxen moränmark.
Berggrunden är kambrisk sandsten, som
täckes av kalkhaltiga ishavsleror samt på
sina håll vidsträckta torv- och sandmarker.
Sålunda upptas socknens nordligaste del
väster om åsen av den stora Ekebymossen;
ett exempel på ett sandfält av ansenlig areal
är den forna exercisplatsen Sannahed.
Socknens nordöstra hörn är en del av
Mosjöbot-ten; före sänkningarna på 1850- och 80-talen
nådde Mosjön in i Kumla och mottog tillflöde
från Kumlaån, socknens enda nämnvärda
vattendrag, som numera förenar sig med
Täljeån. Den i äldre tid delvis sanka
slättmarken har efter Mosjöns torrläggning och
systematiskt genomförd dränering
förvandlats till synnerligen bördig odlingsjord.
Talrika stenåldersfynd samt förekomsten
av ett par hällkistor vid Yxhult utgöra
övertygande vittnesbörd om fast, kontinuerlig
bebyggelse åtminstone fr. o. m. stenålderns
slutskede. Denna bebyggelse har varit kon-
Kumla kyrka, uppförd 1829—Sif.
centrerad dels och företrädesvis till
Karlslundsåsen, dels även till moränbildningarna
öster och väster om denna, under det att den
egentliga slättbygden länge förblev alltför
vattensjuk för att kunna nyttjas för odling
och bebyggelse. Å ömse sidor Kumlaån
framträda tvenne tydliga bebyggelsestråk,
markerade av fasta fornlämningar och
ortnamn från järnåldern. Bland
fornlämning-arna märkes det "kummel", d. v. s.
gravminnesmärke, som givit socknen dess namn
och som med all sannolikhet åsyftar rösen
och högar å ett i sydligaste delen av Kumla
stad beläget, numera till större delen
spolierat gravfält. Ett av de monumentalaste
forn-lämningsområdena påträffas å Lekebacken
vid Hjortsberga, ett gravfält med bl. a. ett
bronsåldersröse och en monumental
domar-ring. Rester av ännu en domarring finnas vid
Södra Mos. Järnåldersgravfält äro kända
från bl. a. Älvesta, Rösavi och Säbylunds
skogsmark. Vid Vesta står en liten runsten.
Ortnamnen ha varit föremål för en
undersökning av Jöran Sahlgren, som ansett sig
768
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
