Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag i Bergslagsnaturen, som utformats av forntidens Östersjö, av fil. d:r Astrid Cleve von Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liggande bondgårdar eller till och med byar. Så är t. ex.
fallet omkring den vackra sjön Råsvalen norr om Linde, dit
vi nu inbjuda läsaren att följa med. Ett noggrannare studium
av terrängen kommer där snart att för oss uppenbara en
massa brottstycken av gamla havsgränser, som under
årtusendenas lopp hissats upp ett eller annat hundratal meter
ovanför det nuvarande världshavets yta, ifrån att
ursprungligen ha legat i höjd med, för att icke säga rent av ha
tillhört havsytan. Det är det svenska landet som krängt i
höjden efter istiden och därvid tagit med sig de forna
gränslinjerna.
I Lindesbergstrakten finner man snart märken av två
sådana bestämda gamla strandlinjer eller vikbottnar vid forna
strandbälten.
Den första och äldsta är här också vad geologerna kalla
den ”högsta marina gränsen”; förkortat M. G. Som namnet
säger betecknar denna den högsta nivå över vår nuvarande
havsyta, som någonsin sköljts av havsvågor. Man kunde
också utan att göra sig skyldig till något mer betydande fel
säga att M. G. inom området anger det djupaste läge,
jordskorpan här varit nedtryckt till, när den vid istidens slut
kastade av sig det tunga istäcket. Ifrågavarande djupläge
intogo våra bergslager icke långt efter avsmältningen.
Östersjön stod då i öppen förbindelse med Skagerack genom breda
sund tvärs över det mellansvenska låglandet; och att dessa
sund tillika voro ganska djupa kan man bl. a. förstå därav,
att vattnet då stod ej mindre än 77 m. över Norasjön, vars
yta för närvarande befinner sig 83 m. ö. h. M. G. ligger
alltså här 160 meter över havet.
Längre norrut ligger M. G. ännu högre; vid Stråssa t. ex.
175 m. ö. h., och gå vi till Kiisbergen, finna vi motsvarande
strandmärken så att säga ett stycke extra hissade i höjden,
t. ex. ända till 194 m. ö. h. i sjön Multens omgivningar.
Men hur se då dessa strandlinjer och -märken ut? Kunna
de iakttagas av oskolade ögon, frågar sig måhända läsaren.
Svaret blir jakande, men det fordras kanske att man en gång
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
