Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag i Bergslagsnaturen, som utformats av forntidens Östersjö, av fil. d:r Astrid Cleve von Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mussla, som på latin heter Yoldia eller Portlandia arctica.
Artnamnet arctica syftar på dess utpräglade behov av
iskylt, helst nollgradigt vatten, och fynd av denna polarsnäcka
ända in i Stockholms-trakten vittna om att Västerhavet hade
ishavskaraktär, så länge landets ännu djupa läge tillät salta
bottenströmmar att rinna in i Östersjön tvärs över Örebro
län, medan samtidigt massor av smältvatten från inlandsisen
runno ut i havet i rakt motsatt riktning i form av en kall
och mäktig ytström.
Yoldiåhavet och dess döda strandbiidningar skola vi
dock här icke längre uppehålla oss vid. Vi övergå i stället
till ett åtskilligt lägre och på annat sätt markerat strandplan,
som utbreder sig genom Örebro läns bergslager och
fortsätter västerut långt in i Värmland, men hittills icke blivit
vederbörligen beaktat. Man har åtminstone inte gjort något
allvarligt försök att vinna klarhet beträffande dess natur och
bildningssätt. Några iakttagelser jag gjort i min nuvarande
hembygd ställa det emellertid utom allt tvivel, att detta lägre
strandplan n:r 2 anger den s. k. Ancylussjöns högsta gräns
mot bergslagshöjderna. Det icke minst intressanta är nu,
att den officiella geologien i Sverige icke vill kännas vid
möjligheten av att Ancylussjön skulle ha format ut någon
dylik högsta gränsnivå i områden norr om Degerfors station
på Värmlandsgränsen, där sjön haft ett utlopp mot
Skagerack, och detta är tydligen också förklaringen till att
ancylus-gränsen eller A. G. i norra delen av vårt län så länge
undgått upptäckt. Varför skulle man leta efter ett gammalt
havsgränsläge, som teorien icke har plats för?
Men vi skola icke här låta de vetenskapliga teoriernas
tunga och litet rostiga rustningar hindra oss att ströva genom
hembygden på lätta fötter. Blicken vilar gärna åter och åter
på höjderna, som inrama Råsvalen, och kan helt enkelt icke
undgå att på en höjd av ungefär 30 till 40 m. över sjöns
yta upptäcka en visserligen här och var avbruten, men på
det hela taget dock fullt tydlig gördel av stora släta, överst
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
