Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag i Bergslagsnaturen, som utformats av forntidens Östersjö, av fil. d:r Astrid Cleve von Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så gott som vågräta, men mot sjön småningom neddaiande
plan med jämförelsevis tät bebyggelse.
Om nu dessa plan, som jag påstått, beteckna
ancylus-gränsen, så är det tydligt att denna strandnivå bevarats i
landskapet under något annan form än yoldiagränsen. Den
sistnämnda mötte vi i form av moss- eller lavtäckta
sko-ningar av frisköljda kullerstenar, men ancylusgränsen har
formen av utsvämmade terrasser på en lägre nivå, vilka
ut-modellerats, kan man säga, i de massor av finare grus- och
sandmaterial, som Yoldiahavets vågor tidigare spolat ut på
djupet.
Om båda dessa strandlägen gäller, att de blivit så att
säga inetsade i landskapet tack vare en längre tids
stille-stånd i landets i stort sett uppåtstigande rörelse efter istiden.
Så länge marken höjer sig så pass starkt att stranden
märkbart flyttas nedåt år från år, så länge får vågskvalpet aldrig
”ro” att skölja ut strandgruset och nöta dess stenar mot
varandra så att en frisköljd, bestämd strandlinje av förut
beskriven art kommer till utbildning. Men ligger stranden
orörlig under ett eller annat århundrade, blir förhållandet ett
annat. Under dylika stilleståndsperioder i samband med
upprepade, mycket långsamma dallringar i jordytan ha
bland andra de inhavsgränser bildats, som vi här sysselsätta
oss med. Ännu återstår dock att för den ärade läsare, som
icke är förtrogen med Ancylussjön, söka klargöra vad som
döljer sig under detta lärda namn.
Ancylussjön är detsamma som Östersjön under ett skede,
som följde närmast på ishavs- eller yoldiatiden. Till följd
både av landets raska höjning och klimatets förbättring
dröjde det inte länge, innan ishavskaraktären och
yoldia-snäckan försvunno. Sunden mot väster grundades upp,
Östersjön blev ett väldigt, från världshavet nästan avskilt
inhav med sött vatten åtminstone i ytlagren, och vid dess
stränder levde nu en sötvattenssnäcka kallad Ancylus
fluvia-tilis. Denna snäcka är omkring centimeterlång och har
formen av en frygisk ”revolutions”-mössa. Den kan inte leva i
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
