Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hornugglan, av skriftställaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi kände till fem bon i detta lilla område på blott någon
kvadratkilometer. Troligen fanns det ett par tre till. Denna
skog är idealisk för hornugglan, där finns gott om gamla
kråkbon i tallarna, och runt om utbreda sig ändlösa
slättmarker; någon konkurrens kan det inte bli tal om.
Ungarna hade redan begynt att lämna bona, vilket de göra som
halvvuxna och ännu klädda i sin vita dundräkt. Det var
alltså i sista laget som vi voro här för ringmärkning.
Så snart det började lida mot kvällen vaknade
horn-uggleungarna inne i Fornskinnsmossen. Från alla håll ljödo
deras klagande skrin. ”Peh-ip, peh-ip, peh-ip” lät det från
var och en av de vitulliga varelserna. Lyssnade man noga
efter, kunde man höra, att de sutto i sällskap i närheten av
varandra i grupper på fyra och fem eller sex. Var unge
ropade ut sitt entoniga läte omkring var tionde sekund. De
olika individerna hade något skiftande tonlägen i sitt läte,
en del gingo mera på i, andra på e. När man kom i
närheten av skrikhalsarna, tystnade de klagande ljuden. Då
stod man stilla en liten stund, varefter man efter bästa
förmåga härmade skriet. Då sattes konserten omedelbart
igång igen.
Somliga ungar sutto ännu kvar i boet, men flertalet hade
redan begivit sig ut. Det var eget att se, hur de blott
halvvuxna fåglarna kunnat svinga sig högt upp i träden; deras
vingar föreföllo rätt outvecklade och det var mestadels ingen
konst att skaka ned dem. De knäppte med näbbarna och
kastade sig på rygg med utspärrade vingar och med de
sylvassa klorna i färdigställning, när vi togo upp dem. Under
nattens lopp fäste vi ringar på jämnt ett tjog.
De gamla ugglorna ha en bråd tid, när ungarna äro
halvvuxna och kräva som mest med föda. Vid denna tid har
gräset på fälten nått en sådan höjd, att fångsten av sork
bereder svårigheter. Hornugglan flyger nu ut på jakt tidigare
än annars; man ser henne ofta om aftnarna ute på fälten
före solnedgången alldeles som under kalla högvintersdagar.
Allteftersom ungarna få föda tystna deras läten. Men en och
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
