Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hornugglan, av skriftställaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är vackert och medryckande i den värld vi leva i. Den
holländske hornugglekännaren, som omtalats i det
föregående, säger t. o. m. att om överhuvudtaget någon fågel
kan sägas vara nyttig så är det hornugglan. På kontinenten
har man något som kallas ”Mäusekalamitäten”, det är när
åkersorkarna översvämma markerna och anställa oerhörd
förödelse, något som säges rätt regelbundet inträffa vart
fjärde år. Vid sådana tillfällen infinna sig rovfåglarna från
alla håll och frossa på överflödet. Detta betyder nu inte så
mycket, säger Tinbergen, sorkarnas myriader minskas inte
märkbart härav. Men det händer på en trakt, att sorkarna
visa tendens att även under mellantiderna växa till, då kunna
rovfåglarna och i synnerhet ugglorna med framgång gripa in
och stoppa en lokal kalamitet i portgången. I Sverige
förekommer som bekant endast en form av regelbunden
gnagar-översvämning, nämligen fjällämlarnas tåg. Lokala ansatser
till oroväckande förökning av vår vanliga åkersork inträffa
emellertid då och då. Jag har själv sett, hur havreåkrarna
myllrat av de små djuren på lågmarkerna vid norra stranden
av Vänern och hört böndernas gruvliga eder, när dikena
stoppats upp av sorkarnas jordhögar. Eget nog har jag
däremot icke gjort dylika iakttagelser på de väldiga
lågslätterna i Nerike, trots att dessa erbjuda ideala betingelser
för sorkarna. Här växlar beståndet inom till synes ganska
snäva gränser. Jag är böjd för att anse detta som
rovfåglarnas och speciellt ugglornas förtjänst. Ty förvisso
måste det betyda något, när hornugglorna, som t. ex. vid
Kvismaren år 1930, natt efter natt plocka bort hundratals
sorkar.
Hornugglan klarar sig lyckligtvis ganska bra i kampen
för tillvaron. Hennes nattliga levnadssätt räddar henne från
de faror, som hota dagrovfåglarna. Det är endast ett högst
ringa antal av de ringmärkta ugglorna, som rapporteras
skjutna. Lusten att döda även dessa alldeles harmlösa
fåglar finnes dock, isynnerhet hos förryckta fasanodlare.
Det har berättats mig, att jägaren vid ett gods i Nerike
er
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
