Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hornugglan, av skriftställaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håller två kronor för varje skjuten hornuggla. Annars är
det de borövande pojkarna, som äro hornugglans värsta
fiender. Många ungar slogos förr ihjäl som ”hökungar” och
uppvisades för myndigheterna i och för premiering, något
som lyckades ofta nog. Nu är det emellertid slut på detta
skoj, sedan hökskottpenningarna avskaffats i såväl vårt som
angränsande län.
En gång överlämnade en vän till mig en fullvuxen
hornuggla, vilken han haft sedan hon var unge. Hon släpptes
på den rymliga vinden. Jag gjorde allt för att ställa mig
in hos den vackra ugglan. Jag sköt gråsparvar och fångade
möss, som jag dagligen uppvaktade henne med. När jag
kom upp på vinden, satt hon smal som en pinne på någon
takbjälke, det var ofta svårt att få rätt på henne med
detsamma. Ansåg hon mig för närgången, burrade hon ut
fjädrarna och knäppte hotfullt med näbben och flög
slutligen till vindens andra ände, härvid styrande så skickligt
mellan skorstensmuren och väggen att bara ett tomrum på
någon centimeter återstod på vardera sidan av de utbredda
vingarnas spetsar. Äta vägrade hon bestämt, så länge jag
var synlig. Men när hennes gamle husbonde uppenbarade
sig, blev det annat av. Hennes förtjusning visste då inga
gränser. Hon flög strax upp på hans axel och lät sig matas
samt kvittrade av belåtenhet, när hon smektes. Denna tama
hornuggla visade alltså prov på gott minne och för övrigt
högst intagande egenskaper. Så småningom återfick hon
friheten.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
