Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågeliakttagelser vid Oset, av författaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte visat sig annat än som tillfällig strykare. Lärkfalken,
som man förr jämt såg på insektsjakt över vassen om
kvällarna, har jag saknat i många år, kanske han funnit
måskonkurrensen för stark. Däremot kommer ibivråken mest varje
dag till stranddungarna vid sjön för att hämta getingbon till
sina ungar uppe i hjälmarsbergsskogen om högsommaren.
Vill man höra på de talrika sångfåglarna nere vid Oset,
bör man gå dit ned någon timme före soluppgången en
junimorgon. Då ljuder sävsångarnas konsert som ett enda
brus från inre vasskanten och de fuktiga snårmarkerna. När
man kommit närmare och kan urskilja de individuella
rösterna, finner man att sävsångaren är en mästare att flöjta och
drilla och oöverträffad i sångariver: han börjar när
nattdunklet efterträtt skymningen och sitter så stilla och sjunger
oavbrutet under mörktimmarna och gryningen. När
ljusningen tilltar i nordost, börjar rörsångaren knarra i vassen
på sitt gemytliga sätt. Inne från dungen höras
kattuggle-ungarna gnissla efter mat. Snöskatorna ha vaknat och börjat
sjunga, de skvattra och gnissla, men det är menat som sång
i alla fall. Kornknarren höres uppifrån ängarna. Viporna
skrika oroligt — det är väl räven som stryker där uppe. En
storspov skriker till hjärtskärande men lugnar sig strax och
stämmer upp en drill i stället.
Det börjar ljusna, en kall dimma stiger upp ur ån och
breder ut sig: man hör inte fjärrljuden så bra längre. Men
i dungen börja sångarna vakna: trädgårdssängarna sätta
plötsligt i gång med sitt klangfulla joller, det formligen
sprutar musik uppifrån björkarna, där de gråa fåglarna sitta
stilla och rätt högt nu under körsången. Över alltsammans
ljuda koltrastarnas soliststämmor. Allt fler röster falla in.
Bastardnäktergalen börjar. Då måste vi gå närmare för att
höra bättre, det är en verklig virtuos. Den gröngula fågeln
sitter uppe bland lövet, svänger med huvudet och slungar ut
sina käcka schlagermelodier — tralali tralalä, tralali tralalå
noterar jag som ett ofta återkommande moment i
ifråga
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
