Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fridlysta garpskogen, av fil. d:r Lars-Gunnar Romell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
departementschefen (tryckt med en del ändringar i Sveriges
natur 1:81 — 85, 1910) i stället för skäl en historik över
ärendet, där han talar om vad länsstyrelsen skrev när den
yrkade på ”en verklig nationalpark”, och han skriver så att
man kan tro att han icke fann länsstyrelsens skäl särskilt
bärande. Länsstyrelsen hade velat ha en större park bl. a.
för djurlivet, ty ”något särskildt djurlif kunde ej tänkas få
sin tillvaro inom så trånga gränser” som 20 hektar.
Lönnberg, zoologen, har icke ett ord om djurlivet och dess villkor
i parken sådan den blev. Länsstyrelsen menade att en större
park skulle ge ”en klarare bild af växt- och det lägre
djur-lifvets förändringar till följd af markens olika beskaffenhet
i den blifvande nationalparken”. Lönnberg höll till godo med
det skälet endast i ett särfall. (Han menade att det kunde bli
”af intresse” att jämföra Skomakartorpets äng med den
bördigare Storängen.) Och han såg och talade om att ”gränsen
mellan ängen och barrskogen är alldeles skarp”; låt vara utan
att ge ord åt någon slutsats (som måste ha blivit: att gränsen
är odlingens verk, icke naturens). I stället höll han sig mest
till de gamla inägorna och främst till deras fägring och
stämning. Han skrev om ”leende och tjusande färgspel”, om
”mjukhet i formen” och om ett minne av ”gångna tiders
blomsterrikedom”, men endast i anföringsform om parkens
”egenartade flora, som de ursprungliga förslagsställarna
omtalat finnas där och som ansågs vara framkallad af den
kalk-rika jordmånen”.
Om de värden som vunnos genom att i parken ta med
utmarken skrev Lönnberg icke mycket. Det var några ord
om geologiska bildningar ”af intresse” och om skogen, som
icke var ”af den beskaffenhet, som är önskvärd för en
nationalpark” (i Sv. natur mildrat till ”mest önskvärd” i st. f.
”önskvärd”), men där man ”med hänsyn till den
utomordentligt kraftiga och rika återväxten” kunde hoppas att ”snart
nog äfven trädvegetationen skall lämna en sådan
landskapsbild, som motsvarar syftet med afsättandet af
nationalparker”.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
