Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fridlysta garpskogen, av fil. d:r Lars-Gunnar Romell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom det mesta av vad han i ärendet skrev och lät bli
att ’skriva visade Lönnberg en klarsyn värd att lägga märke
till. Länsstyrelsen hade på sitt håll haft fullgoda skäl för
allt den yttrade i saken; ty den ’höll sig till principer. Olyckan
var att vad som stod till buds var för svagt för att bära
principernas tyngd.
Lönnberg talar icke om att skogen är en kulturskog, och
han såg det kanske icke. Men han var ändå icke rätt nöjd
med den park han hade lagt ut. Lika litet nöjd torde Wallmo
ha varit. Han bar sagt mig vad han minns: ”Skogen var
ingenting märkvärdigt. Den var nog kulturskog, tät och
likformig. Men någon bättre skog fanns inte på kronoparken.
Den var mycket illa åtgången.”
Man frågar sig då varför skogen ändå togs med i parken.
Om man får lägga ihop länsstyrelsens och Lönnbergs ord,
skulle det ha gjorts för att odla en granurskog, bl. a. ”till
trefnad för länets innevånare”. Tanken är icke helt orimlig.
Man har varit inne på en liknande i Finland som en utväg,
när ingen bättre stod till buds, och efter Lönnberg ha både
Karl-Erik Forsslund och t. o. m. en växtkännane sådan som
Erik Asplund hyst samma hopp som han om garpskogen och
i andanom sett den växa ut till en ståtlig och stämningsfull
John-Bauer-skog. Ingen hade sett den fullvuxen, rötskadad,
risig och ful såsom den står i dag, där den icke har blåst
omkull.
Men troligen var det helt enkelt så att det icke kunde
falla Lönnberg in att se given häst i munnen. Hans
pliktkänsla torde tvärtom ha bjudit honom att för naturskyddets
räkning ta emot vad som bjöds och tacka till för
länsstyrelsens ”vidsynthet”. Han hade ju också att lyda order. Det
var bestämt att det skulle bli en stor park, större än 20
hektar. Någon sådan kunde det icke bli i ett stycke utan
att en del skog togs med, sådan den nu var. Det var då av
praktiska Skäl så gott att ta med hela egendomens skog, helst
som där icke fanns något värdefullt skogskapital; ty någon
annan kronomark stötte icke till annat än ett kronojägare-
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
