Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fridlysta garpskogen, av fil. d:r Lars-Gunnar Romell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boställe i själva västerhörnet (där också gränsen jämkades
litet).
Mer måste man undra över att Lönnberg ”av olika skäl”
skar bort två hörn av egendomen med sammanlagt 10 hektar
gammal äng och menade det ”ej äga betydelse för
nationalparken”. Det är ingen större sak det här gäller, men det
lönar sig ändå att gå in på den Htet närmare, då den kastar
ljus över en syn på naturskyddet som icke enbart Lönnberg,
utan tvärtom den tiden alla voro fångna i.
Ängshörnet i väster, som är en liten kulle och en viktig
del av landskapet också därför att landsvägen går rätt på
och delvis runt kullen, släppte Lönnberg därför att det redan
hade fått bli betesmark till kronojägarebostället. Det hade
nog icke varit omöjligt att ta igen marken. Men Lönnberg
menade väl liksom 1907 års naturskyddssakkunniga att
”skyddande af landskapsbildens skönhet i vårt land torde
vara jämförelsevis mindre behöfligt”.
Det norra ängshörnet med dess vida utsikt över slätten
mellan lövängens trän hade utan minsta svårighet kunnat tas
med i parken, eftersom en 50-årig markrätt just hade gått
ut, åbon flyttat oüh domänverket icke bestämt vad marken
skulle brukas till. Lönnberg säger icke varför hörnet ändå
skars bort. Men man kan gissa att det var för de klara
odlingsspårens skull: stuga och uthus på en 2 hektar stor
inäga med öppen jord.
Ingen utom bönders led visste den tiden att de värden
parken främst skulle värna om voro odlingens verk. Tvärtom
tedde sig varje odlingens spår i ett naturskyddsområde som
ett skönhetsfel eller något än värre, som man talade om med
skarn eller ovilja och hoppades att naturen i fridlysningens
hägn skulle snart sopa igen. Den synen på saken speglas
klart i vad Lönnberg skrev (och icke skrev) om Garphytte
nationalpark. I sin inlaga hade han ritat ut parken på en
kartskiss, som tycks vara kalkerad efter ekonomiska kartan.
Den kartan visar gårdens odling vid 1860-talets slut. Men
det enda Lönnberg finner lönt att säga om den gamla gården
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
