Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Angeläget, av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är på tiden att ta steget fullt ut, att beflita sig också om miljön,
så att det ena verkligen får förklara och stödja det andra. Härvidlag
kan Nordiska museet träda i förgrunden även i praktisk mening.
Museet äger och förvaltar Julita gård i Södermanland, där särskilt
Tåckenön i Hjälmaren är ett praktfullt exempel på en rik
lövskogs-natur, omformad av gammal betes- och slåtterhävd. Öns
odlingsför-hållanden i äldre tid har undersökts, och grunden ligger här fast och
klar för en landskapsvård som i museets regi skulle återställa och
bevara en omistlig bild ur markens historia, en nordisk pastoral av
skirt behag. Uppgiften har angripits men stött på tillfälliga
besvärligheter som fördröjt arbetet. Med desto större glädje erfar man
just nu att det under de närmaste åren kommer att fullföljas med
all kraft.
Vad det är fråga om på Kjuge kull, vid Linnés Råshult, på
Tåckenön i Hjälmaren och på ett flertal andra håll, det är att genom
nya och ständigt omskapande epoker bevara, rätt hävda och bruka
ett och annat litet prov på äldre tiders bondelandskap och därmed
hålla utsikten öppen också bakåt över vår odlings väg. Det är en
ny art av museal verksamhet, en ny form av kulturminnesvård av
samma vikt och betydelse som skyddet av ursprunglig natur.
Sådan är bakgrunden till det bekymmer som egentligen har
föranlett dessa rader: Garphytte nationalpark, ett ganska märkligt fall
som ytterligare motiverar ordet här ovan — angeläget.
k
Fallet Garphyttan
I det svenska naturskyddets barndomsår, kring 1910, avsattes med
friskt mod och i rask takt en hel rad nationalparker, bland dem ett
stycke rik och vacker ängsnatur i Kilsbergens kant mot Närkesslätten.
Varje gammal bergsman i trakten kunde ha talat om för de lärde
att denna Garphytte nationalpark var ett minne på marken och i
markens växtlighet av en gård — Svenshytte Östergård — och ett
litet torpställe som hade uppehållits med mycken möda genom tiderna
och till sist övergivits. Husen var försvunna, men ängen fanns kvar
med sin rikedom av löv och blommor. Mäktiga stenrösen kring
igenvallade åkrar kunde ha påmint om mänskligt arbete.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
