Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Hjälmarens växtplankton och våra sjöars förorening, av Sven Junell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstoring, emedan skalen är oerhört tunna. Undersöker man
emellertid ett preparat, som fått torka in, så är algen inte svår att upptäcka.
Visserligen är många kiselalger vanliga på sommaren, men då är
det framförallt de blågröna och gröna algerna som har sin
blomningstid. Omkring den 1 sept. sker emellertid ett omslag i
sammansättningen, och nu kommer åter kiselalgerna att dominera. Omslaget
tycks först äga rum i Hemfjärden, därefter i Mellanfjärden och sist
i Storhjälmaren.
Då vattnet blommar på sommaren, sammanhänger detta med en
enorm högproduktion av blågröna alger. Är det varmt väder, kan
denna högproduktion fortsätta till långt in på hösten. Vattnet får en
gulgrön—ärggrön färg, och man ser ett myller av större eller mindre
klumpar, som gärna samlar sig mot ytan. Särskilt i vikar och bukter
blir dessa anhopningar besvärande, och de ilanddrivna massorna råkar
i förruttnelse, varvid illaluktande gaser bildas. De i fig. 18—21
avbildade Micr o cy stis-arterna. och Coelosphaerium Naegelianum är de
viktigaste vattenblombildarna, men även Anabaena-arter (fig. 16, 17)
och Aphanizomenon flos-aquae (fig. 15) kan uppträda i väldiga
mängder.
Utanför Svartåns och Lillåns mynningar brukar flyta mängder av
svartgröna, porösa smutsklumpar som innehåller blågröna alger. De
härstammar nog i regel från algöverdrag på avlagringar, som avsatt
sig ur kloakvattnet. Också i planktonproven får man med
blågrön-alger typiska för starkt förorenat vatten, som t. ex. Oscillatoria tenuis
(fig. 13) och Spirulina Jenneri (fig. 14).
Ett 70-tal olika grönalger finns i Hjälmarens plankton och detta är
ett ovanligt stort antal. Ingen av dem uppträder emellertid i sådana
mängder som en del kiselalger och blågröna alger. Mest
iögonfallande är Pc^j-Zrzzw-arterna. De bildar stora skivformade kolonier,
och kantcellerna är försedda med ett (fig. 23) eller två (fig. 22)
utskott. Arterna är rätt många och ofta svåra att hålla i sär, emedan
koloniernas storlek och cellernas form ändras med åldern. Ett
närstående släkte är Scenedesmus. De flesta arterna har 4-celliga
kolonier, och hos den avbildade bär de yttersta cellerna bågböjda utskott
(fig. 25). I Hemfjärden finns 12 olika, och att det är så många kan
tas som ett belägg på, att vattnet är i hög grad förorenat. Även
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
