Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stekeln som fångar tambin åt avfödan och släktingen som jagar flugor, av Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
doxus, som genom särskilt vidtagna, icke egentligen naturskyddande
åtgärder, det medges, framskaffades i många exemplar ur getingboet,
vilket anlagts i en gammal sorkgång i dikeskanten mot söder. Den
skalbaggen, vars larv lever av getingens larver i kakorna och som
blir utvecklad insekt först frampå eftersommaren, har hos oss en
sydlig—sydöstlig utbredning, var känd förut nordligast från
stockholmstrakten men inte på långa vägar så här djupt inne i landet.
Och än mer förvåning väckte den stora getinglika stekel som bär
namnet bi vargen (Philanthus triangulum), då jag fick se den i flera
exemplar, vilka kröpo och snodde omkring i blomholkarna till en hög
korgblommig växt, som stod i ett par ruggar i kanten av
sandrörs-savannen och som inte alls hör till vår inhemska flora. Komposisten
var Solidago canadensis, det nordamerikanska gullriset, som vi ju
känna väl till men endast från våra rabatter med perenna växter,
och så från torgen på hösten. Den hade kommit dit från trädgården
bredvid.
Fyndet av bivargen var intressant i och för sig, då nämligen denna
gaddstekel i våra hithörande stekelfaunistiska arbeten, så i Aurivillii
bearbetning av gaddsteklarna i serien Svensk insektfauna (1904),
icke i Sverige var angiven mer än för Skåne (enligt C. G. Thomson i
Hymenoptera Scandinaviae 1874 Båstad, Torekov och
Herrevads-kloster) och enligt Gottfrid Adlerz i boken Grävsteklarnas liv (1916)
på kontinenten ”tycks var sällsynt överallt och förekommer blott
fläckvis”. Sedermera, i och med de varma somrarna efter kalla
vintrar 1939—40, visade den sig emellertid här och där längre upp
i landet, har sålunda uppträtt i kolonier flerstädes på Ölands
sandmarker och blivit anträffad t. o. m. vid Karlstad. Denna spridning
norrut under varma perioder är den för övrigt naturligtvis inte ensam
om. Det hände de åren och senare att skalbaggarter vilka hos oss
endast varit funna i de sydligaste landskapen, kunde antecknas från
Närke, Dalarna, ja, t. o. m. Hälsingland. Det gäller här arter vilka
verkligen kräva hög sommartemperatur och vilka icke äro beroende
av människan och samfärdseln, alltså inte synantropa arter, d. v. s.
sådana som leva i t. ex. komposthögar, hö och halm, ogräshögar,
skafferier o. s. v. och vilka följa människan liksom råttor och
gråsparvar.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
