- Project Runeberg -  Om Lappland och Lapparne /
138

(1873) [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kåtan; Lappens arbeten hemma och hans föda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138 "mårgben". slagt-måltid.

Få hvardera extremiteten finnas två långa ben, hvilka användas på
sitt eget sätt, liksom under-käkens. Dessa s. k. märgben (lapskt addam),
kokas nämligen hela, utskalade ur köttet, men icke länge och starkt,
hvar efter de, ännu varma, krossas eller klyfvas (= addamit tjäsket)
med yxa, alldeles på samma sätt som benen behandlades af
"kjökken-möddingarnas" och pål-byggnadernas folk, samt ännu i dag af
Grönländare och andra vilda stammar. Den sålunda tillgängliga märgen
utdrages och förtäres som en läckerhet. "Chacun a son gofit". — Iiela
marken i Lappland är en kolossal sådan "kjökkenmödding" genom
lemningarna efter der fram vandrade talrika Lapp-generationer.

Friska, fullvuxna renar vill Lappen icke gerna slagta sommartiden,
utan då väljas kalfvar, gall-kor och svaga eller skadade oxar; de vuxna
sparas till hösten och till försäljning.

När en ren slagtats, blir alltid mer eller mindre kalas på de ofvan
nämda mindre solida delarna, hvilka, med en och annan tillsats af hals-,
rygg- och sido-stycken, genast och färska användas. Högström (sid. 124)
och P. Læstadius (II, sid. 36) beskrifva sådana spisningar.

Först förtär man märgbenen, hvilket går långsamt. Grytan står
under tiden på elden med det öfriga der uti, eller rättare hänger
temligen högt der öfver, på det att icke vidbränning skall inträffa. Under
tiden brukar ibland, enligt Högström, husbonden taga fram ost eller
frusen mjölk, tort kött eller något dylikt, såsom ett slags smörgås-bord.
Detta kallas loke, svargald, svargaltak = litet mål; äfven ett namn på
frukost, hvilken dock vanligen kallas prustok! Stundom består detta s. k.
låkatolle blott i bitar ur grytan, som half-stekas eller rostas på elden.
"Sedan man här med förnött några timmar af den långa vinterqvällen
och det synes tid att företaga en ätning på allvar, så skummar far med
kok-slefven flottet af grytan i en panna". Eller ock samlas flottet på
det sätt, att han blåser på det i slefven upphemtade spadet, så att, då
slefven hålles lutad öfver en kopp eller skål, fettet rinner ned i denna.
"Härvid vet han att begagna den förmån, omständigheterna erbjuda: vid
förrättningens slut slickar han slefven med tungan. Nu griper han sig
först an med magt, reser sig upp och lyfter ner grytan från
grytkedjan, samt sätter, pustande, ner henne i påssio. Detta rum är
fridlyst för hundarna, och de våga ej beträda det med sin fot; är någon
nog näsvis att snoka dit, så blir han strax extra-judicialiter bestraffad
med käppen. — Nu öser han upp köttet i en skål, egnar livart och ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlappland/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free