Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 ß spådom med knif, yxa, m. m.
denna gälde en sjuk, fick denne sin helsa igen, dock mot ett offer,
hvilket nåiden måste lofva den jabmck, som ville hafva den sjuke
till sig.
Efter lyckligt uträttadt ärende skedde återfärden och denna gick
så fort, att stenar och snö yrde om nåiden! (Lund, sid. G).
En mot Lapparnes nu omtalade föreställning om nåidcrnc
någorlunda svarande idé har äfven funnits och finnes ännu hos alla de s. k.
altai-folken, om han äfven flerstädes förekommer i något olika form.
Castrén talar der om på många ställen. Schamanismcn är, som bekant,
ett utmärkande drag för alla dessa folks religioner.
Denna schamanism är väl ock orsaken hvar före Lapparne och dc
i norr boende folken på skandinaviska halfön under alla tider haft
ett bestämdt dåligt rygtc om sig såsom trollfolk. Men då de
nordiska folken i allmänhet ansett den lapska och finska qvinnan som den
företrädesvis trollande, är detta ett misstag af dem, ty om ock den
lapska qvinnan, såsom vi sett, fick vara med vid sp å-trumman s
begagnande, fick hon dock aldrig bruka trumman, och jag har ofvan gifvit
åtskilliga bevis der på, att hon ickc i allmänhet fick taga del i offren.
Det enda offer hon fick göra, och. hvilket var hennes uteslutande
privilegium, var det till Sarakka. Trumman fick hon icke ens röra vid;
men äfven hon kunde utransaka förborgade ting, och det medelst knif,
yxa, sten eller bälte. Detta skedde på två sätt. Dels belt enkelt så,
att någon af dessa saker upphängdes på kåta-bjclken (aulc-muora) samt
rörde sig, höjdes eller sänktes eller vred sig åt visst håll, allt efter
den fråga, som gjordes; svaret kom från qvinnans saivo, ty äfven hon
hade sådana. Dels på ett vida mera sammansatt vis (enligt Graan, sid.
134). Den frågande sätter sig på golfvet i påssio, tager yxan, lägger
denna platt på golfvet, och ställer der öfver en lagom stor kittel, hvar
uti ligger bältet med tillbehör och mössan. Der på fattar hon ytterst
i yx-skaftet och börjar sakta lyfta kitteln; under det hon lyfter frågar
hon om det hon vill veta, nedsläpper kitteln, stiger på knä, lutar sakta
hufvudet öfver kitteln, under det hon småtalar; då hon sagt hvad hon
vill, rycker hon hastigt hufvudet till baka och ser bak om sig efter
uppenbarelse. Detta repeteras tills kitteln kännes lättare och hon ur
denna fått sitt svar (?). Detta verkställdes dock äfven af män.
Ett eget slags trolldom, ganska känd från dc isländska sagorna, är
den Scheffer (sidd. 144—5) efter Petrus Claudi omtalar, nämligen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
