Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lapska språket; dess kulturord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 och ost är sent infördt,
taga att de nu mera förlorat sakens ursprungliga namn i deras eget
språk; men att de sannolikt lärt sig bruket här, och det relatift
temligen sent.
Med afseende på ordet vuosta, gemensamt för svenske och norske
Lappar, synes förhållandet vara likartadt. Ihre (glossarium) säger ordet
ost vara kommet af namnet på det kärl, hvar uti han beredes. Men
der jemte tillägger han att aous hos Tatarer och Turkar betyder löpna
mjölk, hvarföre han misstänker denna härledning för ordet och
anmärker att finska ordet juusti betyder löpna. Sanningen är dock den, att
juusto betyder ost, men ysta heter piimitää eller juoksntaa. Det finska
ordet är sannolikare af svenskt ursprung än det svenska af finskt; ost
är troligare roten till juusto och vuosta, än härledt ur dem, och de två
sist nämda äro mera lika det första än aous *). Att Lapparne
försummat eller icke känt ost-beredningen förr än efter beröringen med
nordboarne bör sä mycket mindre förundra, som den af Ihre citerade
Plinius säger (Lib. XI, kap. 41), att de barbariska folken, som bruka mjölk
och der af bereda smör, icke känna eller ock förakta osten, samt då
mjölkens bruk är så sent infördt hos Lapparne. — Tilläggas bör, att de icke
för ysta begagnar det finska ordet, utan mest det med löpna beslägtade
la- eller läppet, släppet, ehuru de der jemte för samma sak hafva
ga-rnardet (norsk 1.) och sjiparet (svensk 1.) och för färsk ost med vasslan
tjuko (månne tjock?), för grädde kappa; teivo är ost-karets namn.
Om mjölk och ost sent kommit i bruk hos Lapparne och om detta
bruk är utifrån infördt, var det att vänta, att namnet på smör äfven
skulle vara ny modigt och utländskt. Så är icke fallet; vuoj, vuoja,
vuogja synes vara inhemskt och eger flera derivater. Detta stämmer
ined Plinii nyss anförda erfarenhet från de barbariska folken och har
sin goda förklaring der uti, att ordets ursprungliga betydelse är fett,
hvar imot det först senare synes hafva fått betydelsen ej blott af smör
utan ock af olja, hvilka upptagas i Lex. Lapp. At samma håll visa
derivaterne: vuoja,j = fett i allmänhet, vuoidet eller vuoitet — smörja,
hvilket man vanligen gör med annat än smör, och under ordet, vuoites,
vuoitas = smörjelse, heter det uttryckligen: säges förnämligast om olja
eller annat fett, hvarmed hudar uppmjukas och insmörjas. Ordet vuoj
synes mig derföre snarare bekräfta än motsäga mjölkens moderna in-
•) Med glädje linner jag att Thomsen (sid. 118) och Ahlqvist (sidd. 5—6) dela denna åsigt,
fast ined bättre argumenter till följd af större språk-kunskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
