Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om moraliska föreställningars sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För oss, en nyare tids barn, med tillgång
till ett rikare material är skiftningen i de mo¬
raliska värdenas innehåll om möjligt än mer
otvetydig. Vi kunna lämna åsido all hänsyn till
naturfolkens föreställningssätt och hålla oss blott
till sådana åskådningar, som vuxit upp på kulti¬
verad mark. Låt oss t. ex. ställa den berömde
företrädaren för hellenisk kultur, Aristoteles,
emot den kristna eller den av kristendomen på¬
verkade moralen!
Att leva för en annan än en vän är den
frie mannen ovärdigt, säger filosofen. Själv¬
uppoffring utan hänsyn till vänskapsförhållanden
är den högsta dygden, heter det emfatiskt från
den andra sidan. — För Aristoteles hör en mått¬
full reaktion mot kränkningar till den sedliga
skönheten. Men i de kristna urkunderna heter
det: »Om någon slår dig på högra kinden, vänd
till honom också den vänstra.> — Barbarer eller
icke-greker, liksom ock de som utöva yrkes¬
mässig verksamhet, sakna enligt Aristoteles i
allmänhet av olika anledningar förmåga att fullt
realisera idealet: den intellektuella, ästetiska och
etiska kultivering, som är det högsta goda. Där¬
för sker också ofta omnämnandet av slikt folk
i en viss föraktfull ton. I motsats därtill är
efter den kristna moralens åskådningssätt, där
tyngdpunkten ligger på sinnesbeskaffenheten,
ingen utesluten från möjligheten att nå det
högsta. — När Aristoteles förhärligar rättvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
