Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om moraliska föreställningars sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja
väsen böra bestämmas av varandra. Var och
en bör behandlas, som det heter, aldrig blott
som medel utan alltid tillika som ändamål. Allt
efter den grad, i vilken en moral realiserar denna
princip, är den högre.
Men om den förmenta övernaturliga viljan
i oss verkligen skall vara vår egen vilja, såsom
den måste för att äga direkt betydelse för oss,
uppstår den frågan, huru dess övernaturlighet
kan hävdas. Den måste nämligen såtillvida
stå i förbindelse med den naturliga tillvaro, till
vilken vi höra. Men såvitt den är behäftad
med naturliga bestämdheter, kan den ej längre
sägas vara upphöjd över naturen. Man säger,
att den endast vänder en sida åt den naturliga
tillvarons värld, men har en annan fri därifrån.
Då uppstår frågan, huru den från naturen rena
sidan kan med den naturligt bestämda vara för¬
bunden till en enhetlig vilja. Den förra sidan
blir i själva verket genom det helas enhet nöd¬
vändigt naturbestämd.
Men vidare: huru skall en sådan övernaturlig
vilja kunna föreställas i sin individualitet utan
att tillskrivas just det moraliska medvetandets
innehåll? Blott såsom fordrande just denna till
sinnevärlden hörande handling eller sinnes¬
beskaffenhet får den någon som helst individuell
betydelse för oss. Det vill säga: det är just våra
verkliga, till vårt naturliga liv sig hänförande
moraliska intressen, som allena skänka åt tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
