Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Mynt och myntväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonting. De köpmän, som drefvo handel med utlandet,
kunde icke häller mottaga mynten till större värde än de
värkligen innehöllo, och så småningom sjönk de klippta
eller filade myntens värde, till skada för dem, som i god
tro mottagit dem. Men det var icke endast genom
enskildes oredliga åtgärder som myntens värde sjönk.
Ofantligt ofta drefvo furstarne i forna tider en myntpolitik,
som hade samma värkan. När de, som ofta hände,
befunno sig i pänningeförlägenhet, indrogo de de gamla
mynten och slogo nya med samma namn, men med mindre
metallmängd. Alla deras fordringsägare måste finna sig
i att mottaga betalning i de nya mynten, hvarigenom de
fingo långt mindre än de rätteligen skulle ha. Sådant
kunde upprepas flera gånger. Hur långt det värkligen
kunde gå, ser man bäst af de myntsystem, där namnen
på de gamla vikterna bibehållits såsom myntnamn, men
där myntet väger vida mindre än namnet låter förmoda.
Ett pund sterling, som ursprungligen skulle vara ett (eng.)
skålpund silfver, har ett värde af 18 kronor 16 öre, medan
värdet af ett skålp. silfver är öfver 60 kronor. Liknande
var förhållandet med den svenska marken; från att
ursprungligen ha betecknat en mark fint silfver sjönk den
genom upprepade myntförsämringar så i värde, att det lär
gått 768 af detta mynt på en mark silfver.
Bruket af mynt fans hos forntidens folkslag många
århundraden före vår tidräkning och anses först hafva
uppstått i mindre Asien. Innan ett land kommit så långt
1 utveckling, att det själft präglar mynt, begagnar det sig
vanligen för sina omsättningar af mynt från mera
civiliserade folk, med hvilka det står i handelsförbindelse. Så
är förhållandet med flere halfciviliserade samfund utom
Europa, hvilka använda olika europeiska myntslag, och
detsamma har ägt rum i de europeiska staterna under
tidigare skeden af deras utveckling. Så förekomma, som
bekant, bland de svenska fornfynden i stor myckenhet ut-
ländska mynt, både romerska, grekiska och arabiska,
hvilka antagligen användts på detta sätt.
Den första prägling af mynt i Sverige skedde under
Olof Skötkonungs tid (omkring år 1000).
Statens förhållande till mynten är dubbelt. Dels
träffar den genom sin lagstiftning de allmänna
bestämmelserna om myntens namn, storlek, metallinnehåll m. m.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
