Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Sveriges myntförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åren 1873—77 myntades här 29 millioner kronor i guld;
af silfverskiljemynt hade intill slutet af 1886 präglats 15
millioner kronor,
Jämte det vi genom myntreformen 1873 införde
guldfot och fingo gemensamt myntsystem med Norge och
Danmark, skedde äfven den betydelsefulla förändringen, att vi
införde tiodelningen (decimalsystemet) i vår mynträkning.
Medan dittills riksdalern hade indelats i 48 skilling och
skillingen i 12 runstycken, indelas nu kronan i 100 öre.
Detta medför en ofantlig lättnad i alla beräkningar på
grund af indelningens öfverensstämmelse med: vårt
talsystem. Förut kräfdes tidsödande multiplikationer och di-
visioner för att göra skillingar till riksdaler o. s. v. Men
för att förvandla ören till kronor eller omvändt erfordras
som bekant blott ett tillfogande af nollor eller borttagande
af siffror. Utan att räkna vet hvar och en, att 2,865 öre
är lika med 28 kronor 65 öre, medan det fordrades icke
så litet räkning för att göra 1,241 skilling till riksdaler.
Att denna lättnad har stor betydelse i det dagliga lifvet,
vet nog hvar och en af egen erfarenhet.
Det har här ofvan påpekats, att guldmynt ej kunna
användas till små betalningar. De minsta guldmynt, man
i vår tid tilltrott sig att prägla, äro den amerikanska dollarn
(värde 3 kr. 73 öre) och det franska femfrancstycket
(värde 3 kr. 60 öre), och till och med dessa ha visat sig
opraktiska på grund af sin litenhet. I stater med
guldmynt måste man därför tillgripa mynt af annan metall, så
kallade skiljemynt, för de små betalningarna. Man använder
dels silfver, dels brons (en blandning af 95 viktdelar
koppar, 4 viktdelar tenn och 1 viktdel zink). Skilnader
mellan hufvudmynt och skiljemynt visar sig på flere
punkter. Medan rätten att få hufvudmynt präglade står öppen
för alla, kan ingen fordra att få silfver eller brons myntat
till skiljemynt. Utmyntningen är förbehållen staten,
hvilken alltså äger bestämma den mängd skiljemynt, som
skola sättas i omlopp. I några stater är skiljemyntens
mängd bestämd genom lag i visst förhållande till invånarnes
antal; i andra land söker man på olika sätt sörja för att
mängden ständigt motsvarar omsättningens behof. Vidare
finnes den väsentliga skilnaden, att medan hvarje
fordringsägare är skyldig mottaga sin fordran i landets hufvudmynt,
hur stor summan än må vara, är man blott förpliktad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
