Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Sveriges myntförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 OM PÄNGAR.
emottaga en viss mindre summa i skiljemynt. Myntlagen
bestämmer därom, att ingen skall vara pliktig i en betal-
ning mottaga mer än 20 kronor i 1- och 2-kronestycken,
5 kronor i mindre silfvermynt och 1 krona i bronsmynt.
Dessa mynt utmyntas med något mindre metallinnehåll
än den summa de lyda på. Därigenom uppnås bl. a. en
besparing för statskassan. Man kunde nu fråga, hur det
kommer till, att sådana mynt behålla sitt värde i handel
och vandel, oaktat deras metallinnehåll icke svarar där-
emot. Saken beror dels på att staten sörjer för, att deras
mängd icke blir större än omsättningen har behof af, dels
därpå, att åtminstone de större silfvermynten i obegränsad
mängd mottagas vid betalningar till statens kassor. I
Sverige mottagas äfven de mindre skiljemynten vid statens
kassor i obegränsat belopp. I flere land, såsom Tyskland
och England har man stannat vid dylika åtgärder. I
Sverige ’ har ytterligare den lämpliga föreskriften gifvits,
att hvar och en, som är i besittning af skiljemynt, hvilka
på grund af stark slitning äro lagligt betalningsmedel en-
dast till statens kassor, kan på ett antal platser i landet
få dem utbytta mot gångbara skiljemynt eller guldmynt.
Det är på så sätt möjligt att utmynta skiljemynten med
ett något ringare silfverinnehåll än som motsvarar det åsatta
värdet. Innehållet får dock icke allt för mycket afvika
från värdet, ty då utsatte man sig för falskmyntning. Det
är icke så svårt att förvillande likt eftergöra en prägel,
och väl tillvärkade falska mynt upptäckas därför förnäm-
ligast på klangen, färgen och andra egenskaper, som röja,
att de antingen icke innehålla ädel metall eller att halten
däraf är mindre än de äkta myntens. Men om t. ex. de
af staten utmyntade 2-kronestyckena endast hölle för 50
öre silfver, skulle det vara en synnerligen inbringande
handtering att tillvärka falska tvåkronor med precis samma
silfverhalt som statens mynt, och en dylik falskmyntning
skulle i många fall icke kunna upptäckas.
När mynten gå ur hand i hand slitas de naturligtvis
något. Förut är nämt, att man gifver dem en sådan form,
att slitningen blir ringa. Det är också af nöden att gifva
själfva ämnet så stor hårdhet som möjligt. Silfver och
guld äro i alldeles rent tillstånd allt för mjuka, och man
ger därför mynten en tillsats af koppar. En sådan bland-
ning kallas Zegering. Vår myntlag föreskrifver, att mynt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
