Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (början)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då nästan alltid betänketid att granska sina
tankar, innan man sätter dem på papperet, medan man
gör det, och sedan man gjort det. Man hinner att
låta dem antaga en lugnare, mera sansad, värdig
och försiktig form. Man vet, att mottagaren lättare
i skrift än i tal uppdagar fel, samt att han dömer
dem strängare. Man vet, att det skrifna lättare
missförstås, då det ju ej förtydligas af betoning,
miner eller åtbörder, och att ett missförstånd icke
så lätt som vid samtal kan afhjälpas, att det
kanske aldrig kan godtgöras. Vidare vet man, att det
skrifna lätt kan komma i händerna på andra än
den, för hvilken man ämnat det, och att dessa
andra sannolikt icke hafva lika goda förutsättningar
att rätt förstå det.
Allt detta gör den skrifvande försiktigare och
böjd för att omsorgsfullare välja sina ord.
Och när han – som ju mycket ofta är fallet,
då det är fråga om normalprosa, skrifver för
tryckning, alltså för många läsare, som böra hastigt
och utan möjlighet till missuppfattning kunna
tillegna sig innehållet, då måste han afkläda sin
framställning de flesta individuella, personliga dragen
och gifva den en lungn, saklig form.
Härmed kunna vi jämföra det bekanta
förhållandet, att vårt talspråk närmar sig skriftspråkets
(normalprosans eller högprosans) uttryckssätt, när
vi tala inför många, eller när tillfället är
högtidligt, eller när vi tala om ämnen, som icke tillhöra
de alldagliga samtalsämnena, utan äro mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
