Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller att öfverraska genom att af två synonymer
bilda en ny, t. ex. kvintimmer, präktifik, elegabel.
Det skämtsamma draget i vårt samtalsspråk
visar sig stundom däri, att man med låtsad
högtidlighet använder skriftspråksuttryck, i synnerhet
sådana, som i skriftspråket redan äro föråldrade,
t. ex.: »Nå, hva’ har du att förtälja?», »De’
förmäles inte, hva’ som sedan hände», »Göra sig
underkunnig om någet», »Han har inte någen
varaktig stad», »Det hafver[1]
sig icke så lätt», »Hvad
månde det betyda?», »Å dragande kall ock ämbetes
vägnar». Hit höra äfven de stundom på skämt
använda formerna gissug, avug (-og), skallot,
stackot (-a ben).
Ironisk användning af ord är i talspråket
mycmet vanlig. Adjektivet dyrbar blir allt allmännare
i betydelsen »komisk»; samma betydelse tillkommer
ännu oftare härlig, alltid kostlig. Men i
normalprosan förekomma ej dessa ord i den nya, ironiska
betydelsen; kostlig är, för öfrigt, i sin gamla
betydelse, inskränkt till den högre stilen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
