Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalssprak. C. I hvilka afseenden är normalprosan omständligare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
just den åhörare eller läsare, till hvilken han
vänder sig, kan förutsättas som bekant.
Att vid muntlig eller skriftlig framställning
oafsiktliga luckor i det logiska sammanhanget
kunna förekomma, beror hufvudsakligen på
tankespråkets egendomliga beskaffenhet. Ty
vanligen blifva vissa af länkarna i tankegångens kedja
icke tänkta i ord, utan blott svagt kända eller anade;
de tränga alltså icke upp till full aktualitet i
medvetandet (nå icke öfver »medvetandets tröskel»), så
framt man icke vid talandet eller skrifvandet
pröfvar sin tankeföljd från åhörarens eller läsarens
ståndpunkt och tillser, om något fattas, som den andre
behöfver för att kunna förstå. Det är klart, att en
sådan pröfning lättare och säkrare kan företagas,
när man skrifver, än när man talar, och att således
skriften skall förete färre logiska luckor än det
oförberedda talet.[1]
Vidare böra vi erinra oss, att förhållandet
mellan det inre och det yttre språket på annat sätt
kan föranleda logisk ofullständighet i
framställningen. Det händer ju ofta den talande, att han icke
vill kläda alla sina tankar och motiv i ord, utan
behåller några för sig själf – t. ex. emedan de äro
alltför krasst egoistiska. Men då i alla fall de ord,
som han verkligen säger, tillhöra den tankekedja,
af hvilken vissa led ej komma fram, förefalla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
