- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
304

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. C. Skriftspråket har i större omfång efterbildat utländskt skriftspråk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

densamme i st. f. »han» (jfr det tyska derselbe), »den
sjunde (o. s. v.) dennes» (jfr »am siebenten dieses»)
i betydelsen »i denna månad», enhvar (jfr ein jeder,
ein jeglicher
) och samtliga (jfr sämmtlich) såsom
obestämda pronomina och den, det, dem såsom
relativpronomina (i objektställning).

Särskildt intresse erbjuder betraktandet af
relativet hvilken. Detta ord, ett återgifvande af det tyska
welcher, började uppträda i svensk skrift redan på
1300-talet och har sedan blifvit allt vanligare. Det
är dock i synnerhet uti normalprosa, som detta ord
blifvit så allmänt; uti poesi och vitter prosa brukar
man mera sparsamt hvilken till relativ och föredrager
afgjordt som, där detta kan användas; i ledigt
samtalsspråk höres relativet hvilken nästan aldrig.

Till skriftspråkets (särskildt normalprosans)
flitiga bruk af hvilken (hvilket, hvilka) kan man i
många fall ej finna annan anledning än en
oreflekterad vana att efterbilda främmande språks (i synnerhet
tyskans och latinets) böjliga relativpronomina. Men
i åtskilliga tillfällen begagnar skriftspråket afsiktligt
hvilken (hvilket, hvilka) till omväxling med som,
i andra åter för den större tydlighet, som vinnes
genom det förra ordets särskilda former. Intetdera
skälet kan bli bestämmande för umgängesspråket,
ty detta lägger, som vi veta, långt mindre vikt på
att genom ordvalet åstadkomma omväxling och
tydlighet.

Dessutom föredrager skriftspråket (normalprosan)
i allmänhet ordet hvilken, då relativet skall styras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free