Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra nyare skalder att så mycket som möjligt
undvika dem. En sådan ordföljd t. ex., som vi påträffa
i »Flyttfåglarna» af STAGNELIUS: »Af vindarna leken
i storm sig förbytt», – d. v. s.: »leken af vindarna»,
»vindarnas lek», en sådan ordföljd finna vi
knappast hos en nutida skald. Men vanligen kvarstå
ändock så pass många knaggligheter i ordföljden,
att de afskräcka personer af bekvämt och trögt
lynne från att läsa vers. Hvarken poesi eller
högprosa lämpar sig för öfrigt för snabbläsning, ty
själfva formen påkallar uppmärksamhet och bör
njutas.
E. H. TEGNÉR har i den nyssnämnda afhandlingen
om poesiens språk påvisat, att den högstämda
poesien skyr ej blott vulgära och råa uttryck, utan
äfven sådana, som smaka af pedanteri, af kanslistil,
eller af speciell fackkunskap, vidare sådana, som äro
svaga, matta eller obestämda samt slutligen sådana,
hvilka äro eller låta som utländska och ej hafva en
fullt svensk prägel.
Högprosan iakttager i det hela samma
begränsning, men är något mindre exklusiv; hon kan
nämligen, som vi förut antydde, just i dessa afseenden
mera ansluta sig till mellanprosans uttryckssätt.
Till sist böra vi erinra oss, att välljudet spelar
en vida större roll för poesi och högprosa än för
andra språkarter.
Svenskan är visserligen i allmänhet ganska mån
om välljud. Det märker man bland annat därpå,
att personer, som taga sig nytt tillnamn, sorgfälligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
