Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En åsikt, som man söker genom maktmedel undertrycka, kan möjligen vara sann - Inkast 1: Absolut visshet om åsiktens falskhet behöfves ej, endast tillräcklig säkerhet för praktiskt behof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INVÄNDNINGAR. 9
De inkast, som man sannolikt skall göra mot dessa
bevis, skola troligen framträda i ungefär följande form.
«Att man förbjuder spridandet af villfarelser innebär icke
större anspråk på ofelbarhet än hvilken som hälst annan
handling, som en offentlig myndighet utför efter eget om-
döme och på eget ansvar. Omdöme har gifvits människorna
för att af dem begagnas. Bör man väl förbjuda människor
att begagna sitt omdöme därför, att det kan missbrukas?
När de söka hindra det, som de anse fördärfligt, så göra
de icke därmed anspråk på ofelbarhet, utan uppfylla blott
den plikt, som ålägger dem att handla efter sitt samvetes
öfvertygelse, låt vara att denna möjligen är felaktig. Om vi,
därför att vår mening möjligen kan vara falsk, aldrig någonsin
skulle lägga den till grund för vårt handlingssätt, skulle
vi aldrig tillgodose våra intressen och aldrig uppfylla våra
plikter. Men en invändning, som kan göras mot allt
handlande, kan icke vara någon tillräcklig invändning mot
en särskild handling till skilnad från andra. Det är re-
geringens så väl som den enskildes plikt att bilda sig så
sanna åsikter som möjligt; att bilda sig dem med omsorg
och att aldrig tvinga dem på andra, förr än de äro full-
komligt säkra på, att de hafva rätt. Men har en rege-
ring eller enskild person vunnit en sådan visshet, då är
det icke samvetsgrannhet utan feghet att rygga tillbaka
för att handla efter sin åsikt och att tillåta meningar, om
hvilkas farlighet för människosläktets vältärd i detta eller
ett kommande lif de äro uppriktigt öfvertygade, att obe-
hindrat utspridas, och detta på den grund, att andra per-
soner i mindre upplysta tider hafva förföljt åsikter, som
nu anses såsom sanna. Vi böra visserligen, det är sant, taga
oss till vara för samma misstag; men styrelser och nationer
hafva misstagit sig i andra saker, uti Kvilka de onekligen
med rätta utöfvat sin myndighet; de hafva pålagt orättvisa
skatter och fört orättfärdiga krig. Men skola vi därför
icke pålägga några skatter alls eller icke föra krig under
några omständigheter? Privata personer och myndigheter
böra handla efter bästa förmåga. Därvid är icke fråga om
absolut visshet, utan om tillräcklig säkerhet för det prak-
tiska lifvets behof. Vi böra och måste antaga, att Våra
Oo
Ssikter äro sanna, för att kunna rätta värt handlingssätt
efter dem, och till något större godtycke än så göra vi
oss icke skyldiga, när vi förhindra dåliga personer att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
