Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En åsikt, som man söker genom maktmedel undertrycka, kan möjligen vara sann - Inkast 2: Vissa satser äro så nyttiga och nödvändiga för samhällets bestånd, att deras diskuterande ej bör få tillåtas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 OM TANKE- OCH YTTRANDEFRIHET.
granskning. Till och med Newtons lagar”) skulle icke
åtnjuta ett så oinskränkt förtroende som de nu göra, om
det icke vore tillåtet att diskutera dem. De åsikter, som
vi lita på allra mest, grunda sin visshet helt och hållet
på den ständiga uppfordran till hela världen att bevisa
dem vara ogrundade. I fall denna uppfordran icke an-
tages, eller om den antages men försöken misslyckas, så
äro vi ännu långt ifrån visshet; men vi hafva gjort det
bästa, som människoförståndets närvarande ståndpunkt till-
låter. Vi hafva icke försummat någonting för att gifva
sanningen en möjlighet att uppnå oss; och om menings-
utbyte fortfarande står öppet, kunna vi hoppas att, så framt
en sannare åsikt gifves, den skall varda fannen, så snart
människoförståndet förmår fatta den. Och under tiden
kunna vi trösta oss med att hafva närmat oss så nära.
intill sanningen, som det är möjligt efter våra förhållanden.
Detta är den grad af visshet, som är möjlig att uppnå för
ofullkomliga varelser, och det enda sättet att uppnå den.
Eget nog medgifva nu somliga det berättigade i
krafvet på fritt meningsutbyte, men motsätta sig att detta.
kraf "drifves till ytterlighet’". De inse ej, att för så vida
skälen för dessa fordringar icke vore giltiga i alla fall,
skulle de ej vara det i något. Det är besynnerligt, att de
ej märka, att de göra anspråk på ofelbarhet, då de väl
medgifva, att fritt meningsutbyte borde tillåtas i alla sådana
frågor, som kunna vara tvifvelaktiga, men angående, någon
särskild grundsats eller lära anse, att den ej bör få di-
skuteras, emedan den är så vsss, det vill säga, emedan de
äro vissa om, att den är viss. Att kalla en sats viss, så.
länge det fins någon, som skulle vilja bestrida dess rik-
tighet, om han finge tillåtelse därtill, är att antaga, att
vi själfva och de med oss liktänkande äro ofelbara domare;
hvilka kunna döma utan att höra båda parterna.
I vår tid — hvilkeu man skildrat såsom "”utblottad
på tro men bäfvande för tviflet’" — då människor känna
med sig icke så mycket att deras åsikter äro sanna, som
att de ej veta, huru de skulle reda sig dem förutan, grundar
”) Se härom n:o 16 af dessa småskrifter, Karl Bohlin: Jorden
och solsystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
