Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En åsikt, som man söker genom maktmedel undertrycka, kan möjligen vara sann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTTERIFÖRFÖLJELSER I VÅRA DAGAR. 23
vanlig svaghet i vissa sinnen, hvilken kommer dem att
finna ett dåraktigt nöje uti att söka bevara en dålig grund-
sats, ehuru man i själfva värket ej längre är nog dålig
att önska dess tillämpning. Men olyckligtvis ligger i det
allmänna tänkesättets närvarande beskaffenhet ingen sä-
kerhet för, att den frånvaro af svårare former af laglig
förföljelse, som under den sista mansåldern ägt rum, allt
framgent skall få fortfara. Nu för tiden störes sakernas
vanliga gång lika ofta genom försök att återupplifva ett
gammalt ondt som genom bemödanden att införa ett nytt
godt. Hvad man pu yfves öfver såsom ett tecken till
religionens återupplifvande, är alltid hos småsinnade och
obildade själar lika mycket ett återupplifvande af sken-
heligheten; och där ett kraftigt frö till ofördragsamhet
ligger kvar uti allmänhetens känslor, såsom fallet är med
medelklassen hos oss, behöfs det ej mycket för att bringa
människor till värksam förföljelse mot sådana personer,
hvilka de egentligen aldrig upphört att anse förtjänte
däraf.”) Ty det är just detta — det är de åsikter och
”) En kraftig varning kan hämtas från tilldragelserna vid tiden
för Sepoy-upproret i Indien. I den blandning af vår nationalkaraktärs
sämsta egenskaper, som då framträdde, intog religiös förföljelselusta
ett framstående rum. Fanatiska och hycklande presters utgjutelser
från predikstolen må vara oförtjänta af uppmärksamhet; men viktigare
är, att hufvudmännen för det evangeliska partiet förklarade såsom sin
grundsats för hinduers och muhamedaners styrande, att man icke borde
af allmänna medel lemna understöd åt skolor, där bibeln icke läses,
och såsom en nödvändig följd häraf icke låta några offentliga ämbeten
Heklädas af andra än värkliga eller föregifna kristna. Man berättar,
att en understatssekreterare uti ett tal, som han den 12 nov. 1857
höll till sina valmän, yttrat, att »den britiska styrelsens fördragsamhet
med deras tro (ett hundrade millioner britiske undersåtars tro), med
den vidskepelse, som de kallade religion, hade haft den värkan att
fördröja det britiska namnets tillväxt och att hindra kristendomens
välgörande utbredning ... fördragsamhet vore en hörnsten för detta
lands religiösa frihet; men man borde icke missbruka detta dyrbara
ord. Så som han förstode det, innebure det fullkomlig frihet för alla:
fri religionsutöfning för alla kristna, hvilkas religion hvilade på samma
grund. Den innefattade fördragsamhet med alla bekännelser och sekter
af kristna, hvilka trodde på den ende återlösaren.» Jag önskar fästa
uppmärksamheten på det faktum, att en person, som ansetts värdig att
under en frisinnad regering bekläda ett högt ämbete uti detta lands
styrelse, uttalar den åsikten, att alla, som icke tro på Kristi gudom,
stå utom fördragsamhetens råmärken. Hvem kan efter detta vanvettiga
uttalande öfverlemna sig åt den illusionen, att religiös förföljelse har
försvunnit för att aldrig återkomma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
