Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En åsikt, som man söker genom maktmedel undertrycka, kan möjligen vara sann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 OM TANKE- OCH YTTRANDEFRIHET.
gud (en gud hvilken som hälst är till fyllest) och ett lif
efter detta; hvilket är det samma som att förklara sådana
personer stående utom lagen och uteslutna från dom-
stolarnas skydd. Icke nog med att de själfva kunna
plundras och mördas, om inga andra eller endast med dem
liktänkande äro närvarande; utan äfven andra personer
kunna utsättas för det samma, i fall bevisningen beror på
de förras vittnesmål. Detta stadgande är grundat på den
förutsättningen, att en ed är utan betydelse, då den af-
lägges af en person, som ej tror på ett kommande lif.
Detta påstående bevisar mycken obekantskap med historien
hos dem, som gilla det — ty det är ett historiskt faktum,
att i alla tider funnits ett stort antal fritänkare, som ut-
märkt sig genom rättskaffenhet och redlighet — och det
skulle icke framställas af någon, som har den minsta aning
om, hur många bland de personer, hvilka åtnjuta största
anseende i världen såväl för sina dygder som för sina ta-
langer, äro kända åtminstone af sina närmaste såsom fri-
tänkare. Stadgandet tillintetgör sig dessutom själft och
upprifver sin egen grundval. Under föregifvande af, att
ateister måste vara lögnare, gillar det nämligen sådana
ateisters vitnesbörd, som äro villiga att ljuga, och för-
kastar deras, som hällre än att uttala en osanning trotsa det
tadel, som åtföljer det offentliga bekännandet af en för-
aktad tro. Ett lagstadgande, hvilket sålunda motsäger sig
själft, kan endast vidmakthållas såsom ett uttryck af hat,
en kvarlefva af förföljelse; en förföljelse, som därtill har
den egendomligheten, att just det, hvarigenom man ut-
sätter sig för den samma (nämligen att man vill vara sann
och ärlig), tydligt bevisar, att man icke förtjänar den. Såväl
lagbestämmelsen som den grundsats, hvarpå den hvilar, är
knappt mindre förnärmande för de rättrogne än för fri-
tänkarne. Ty om den, som ej tror på ett lif efter detta,
nödvändigt är en lögnare, så följer däraf, att de, hvilka
tro därpå, endast af fruktan för helvetet afhållas från lögn
(om de eljes afhållas därifrån). Vi vilja icke göra denna
lags upphofsmän och försvarare den orättvisan att förmoda,
att deras uppfattning om kristlig dygd är hämtad ur deras
eget medvetande.
Detta är nu visserligen blott obetydliga kvarlefvor af
förföljelse och bör uppfattas icke så mycket som bevis på
förföljelselust som fastmer såsom ett exempel på en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
