Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stridiga åsikter äro vanligen endast delvis sanna eller delvis falska - Sammanfattning - 5. Slutord till dem, som visserligen medgifva yttrandefrihet, men blott om den användes på ett hofsamt och ärligt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERENA WSR STEP ER
48 OM TANKE- OCH YTTRANDEFRIHET.
Vi hafva nu visat, att tanke- och yttrandefrihet är
nödvändig för mänsklighetens, andliga välgång (på hvilken
all annan välgång beror), och det på fyra särskilda grun-
der, som vi vilja i korthet sammanfatta:
För det första: Vi kunna icke veta, om icke den
åsikt, som undertryckes, möjligen är sann: att förneka
detta är att göra anspråk på ofelbarhet. |
För det andra: Åfver om den undertryckta åsik-
ten skulle vara en villfarelse, kan den innehålla och
innehåller mycket ofta en del af sanningen; och som
den allmänna eller härskande meningen i en fråga
sällan eller aldrig omfattar hela sanningen, är det
endast genom kampen mellan motsatta meningar, som
den ofullständiga sanningen har någon utsikt att full-
ständigas.
För det tredje: Till och med om den rådande me-
ningen skulle vara icke blott sanning utan hela sanningen, ;
så skall den, så framt icke dess kraftiga och allvarliga
bekämpande tillåtes och värkligen äger rum, hos de flesta,
som antaga den, endast blitva ett slags fördom, enär man
icke förstår eller frågar efter dess förnuftiga grunder.
Och icke blott detta utan, för det fjärde, åsikten själf kom-
mer då i fara att gå förlorad eller blifva maktlös och beröfvad
sitt lifgifvande inflytande på karaktär och handligssätt;
dogmen öfvergår till en rent yttre bekännelse, som icke
förmår värka något godt, utan endast hindrar en värklig
och innerlig öfvertygelse att växa upp ur förnuft eller
personlig erfarenhet.
5, Slutord till dem, som visserligen medgifva
yttrandefrihet, men blott om den användes
på ett hofsamt och årligt sätt.
Innan vi lemna frågan om tankefriheten, torde det
vara lämpligt att fästa något afseende vid dem, som vis-
serligen medgifva, att uttalandet af hvilken mening som
hälst bör tillåtas, men endast på det vilkor, att det sker
på ett hofsamt sätt, och att gränserna för ett ärligt me-
ningsutbyte icke öfverskridas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
