Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Slutord till dem, som visserligen medgifva yttrandefrihet, men blott om den användes på ett hofsamt och ärligt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 OM TANKE- OCH YTTRANDEFRIHET.
försvarar den motsatta åsikten, såsom en dålig och omo-
ralisk människa. För tillvitelser af detta slag äro sär-
skilt de utsatta, som hysa en misshaglig åsikt. Ty de
äro i allmänhet få till antalet och hafva obetydligt in-
flytande, och ingen annan än de själfva är synnerligen
intresserad af att se till, att rättvisa göres dem. Men
det ligger i sakens natur, att bruket af detta vapen är
förnekat dem, som anfalla en härskande åsikt; ty de kunna
aldrig använda det utan att skada sig själfva och, äf-
ven om de kunde det, skulle de därigenom endast för-
sämra sin sak. I allmänhet kunna aldrig meningar, som
äro motsatta de allmänt antagna, göra sig hörda med
mindre än att de uttyckas i utsökt hofsamma ordalag
och med det mest sorgfälliga undvikande af onödiga för-
närmelser; och från denna regel kunna de knappast nå-
gonsin ens i ringa mån afvika utan att förlora mark.
Däremot afskräcker ett obegränsat tadel från den här-
skande meningens sida på ett mycket värksamt sätt per-
soner från att antaga afvikande åsikter och lyssna till
dem, som framställa sådana. I sanningens och rättvisans
intresse vore det därför af långt mera vikt att inskränka
det senare användandet af nedsättande ordalag än det
förra. Om man vore nödsakad att välja, så vore det t. ex.
mycket viktigare att förhindra sårande angrepp mot otron
än mot religionen. Men det ligger i öppen dag, att lag
och myndigheter icke böra göra några som hälst inskränk-
ningar å någondera sidan. Den allmänna meningen där-
emot borde uttala sin dom efter omständigheterna i hvarje
särskilt fall; så att den ogillar hvar och en, hvilkendera
sidan han än må tillhöra, som i sitt uppträdande brister i
ärlighet eller ådagalägger illvilja, skenhelighet eller oför-
dragsamhet och efter förtjänst hedrar en hvar, han må
hysa hvilken åsikt som hälst, som har nog lugn att inse
och nog heder att erkänna hvad hans motståndare och
deras meningar i värkligheten äro, utan att öfverdrifva
något till deras skada och utan att undanhålla något,
som talar eller kan anses tala till deras fördel. Häri
består den offentliga diskussionens sanna moral; och
om den också ofta kränkes, så gläder jag mig likväl åt
den tanken, att många finnas, som till stor utsträckning
iakttaga den, och ännu flere, som samvetsgrannt sträfva
att närma sig densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
