Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelkonsonant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreslog, att alla konsonanter skulle enkelskrivas framför
böjningsändelser, nominala och värbala, som börja med d och t. Från
denna tid har också den ortografiska utvecklingen hos oss mer
och mer gått i denna riktning, och en beteckning som knapt,
alt, tunt, kyst är nu ganska vanlig. Endast förenklingen af ck
har bjudit emot; det fordras principfasthet för att med
Rättstavningssällskapet i dess »skrivprov» låta Döbeln vid Juutas säga:
"Min kropp är bräkt och mina lemmar själva".
SUNDÉNS mycket spridda rättstavningslära gör icke undantag
för någon annan konsonant än k; den äljest så varsamme
författaren anser till och med, att »frågan om medljudsförenkling torde
vara den af Nordiska Rättstafningsmötet bäst behandlade».
För min del har jag allt från början hyst betänkligheter
mot denna förenklingstendens, och sedan jag nu underkastat
frågan en ny granskning i sammanhang med andra
rättstavningsproblem, har jag kommit till den övertygelsen, att det Nordiska
Rättstavningsmötets beslut i denna punkt icke alls kan räknas
som lyckligt. Dels RYDQVISTS kända böjelse att utsträcka
förenklingen, dels mötets önskan att åvägabringa likformighet mellan
den svenska och den dansk-norska ortografien förklara eller, om
man så vill, ursäkta tillräckligt, att man under dåvarande
tidsförhållanden enade sig om den enligt min tanke förhastade åtgärden.
Danskar och norrmän ha likväl en helt annan rätt att
enkelskriva sina konsonanter framför böjningsändelser än vi: de
teckna dem nämligen enkelt också i ordslut — detta därför att
danskarna i ordslut värkligen uttala kort (enkelt) konsonantljud.
Men för den som skriver al, hvas, knap, är det fullkomligt i
enlighet med samhörighetslagen att bilda neutralformerna alt, hvast,
knapt. Det danska föredömet kan därför på intet sätt rättfärdiga
samma stavning hos oss.
Vi ha sett, att smaken för enkelskrivning har sin grund
i enskilda ortografers ingripande under senaste tid. Den
allmänna, mera på folklig väg utbildade stavningen tecknar
konsonanten dubbelt också, före d och t. Och detta är fullkomligt i
harmoni med det sätt, på hvilket samhörighetslagen i öfrigt hos
oss tillämpas. Redan från denna synpunkt borde man känna sig
betänksam vid förslaget att rubba den gällande ordningen.
Härtill kommer en annan betänklighet, som i synnerhet
ifall förenklingen skall genomföras också framför genitiv- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
